länsman. Länsmanssysslan, som framträdde i Finland i början av 1400-talet, bestreds till en början av förmögnare bönder, bland vilka den även kunde ambulera. Först i slutet av 1600-talet började kronotjänare utses till länsman. De hade till uppgift att se till att ting kunde hållas (de administrativa eller länsmanssocknarna utgjorde tingslag) och att härbärgera kronans herrar på sin gård, då dessa besökte orten. Länsmansdömenas gränser motsvarade vad utsträckningen beträffar i stort sett kyrksocknarnas; invånarna hade att erlägga en särskild länsmansränta.
Länsmannen var senare allmän förvaltningsmyndighet i länsmansdistrikten. Deras verksamhet gällde kommunerna på landsbygden och de städer som hade grundats efter 1959; äldre städer hade i stället polismästare. Länsmannen hade till uppgift att vara statsmaktens representant på orten, polischef, allmän åklagare, utmätningsman etc.
Den statliga lokalförvaltningen förnyades 1996, varvid häradsämbetet infördes som förvaltningsenhet i stället för länsmansdistrikten och landet indelades i 90 härader. Efter reformen tjänstgjorde häradslänsmän som chefer för häradsämbetena; dessa utsågs för viss tid av länsstyrelsen bland avdelningscheferna vid häradsämbetet. Vid ingången av 2008 slopades indelningen i härader. Häradsämbetenas uppgifter övertogs av bl.a. polisinrättningarna, åklagarämbetena och magistraterna.
Länsman som förvaltningsmyndighet förekommer fortfarande närmast i n. Finland, där statsrådet av särskilda orsaker har inrättat sådana tjänster, närmast för att innehavarna skall sköta uppgiften som polischef och chef för exekutionsavdelningen. Länsmannen kan även tjänstgöra som chef för åklagaravdelningen. Deras fackliga intressen bevakas av föreningen Suomen nimismiesyhdisys, gr. 1921. - Som hederstitel får länsman fortsättningsvis användas av de tjänstemän som vid förnyandet av statens lokalförvaltning 1/12 1996 innehade en länsmanstjänst. (H. Ylikangas, Wallesmanni: kuusi vuosisataa kansan ja esivallan välissä, 1996)
Länsmannen var senare allmän förvaltningsmyndighet i länsmansdistrikten. Deras verksamhet gällde kommunerna på landsbygden och de städer som hade grundats efter 1959; äldre städer hade i stället polismästare. Länsmannen hade till uppgift att vara statsmaktens representant på orten, polischef, allmän åklagare, utmätningsman etc.
Den statliga lokalförvaltningen förnyades 1996, varvid häradsämbetet infördes som förvaltningsenhet i stället för länsmansdistrikten och landet indelades i 90 härader. Efter reformen tjänstgjorde häradslänsmän som chefer för häradsämbetena; dessa utsågs för viss tid av länsstyrelsen bland avdelningscheferna vid häradsämbetet. Vid ingången av 2008 slopades indelningen i härader. Häradsämbetenas uppgifter övertogs av bl.a. polisinrättningarna, åklagarämbetena och magistraterna.
Länsman som förvaltningsmyndighet förekommer fortfarande närmast i n. Finland, där statsrådet av särskilda orsaker har inrättat sådana tjänster, närmast för att innehavarna skall sköta uppgiften som polischef och chef för exekutionsavdelningen. Länsmannen kan även tjänstgöra som chef för åklagaravdelningen. Deras fackliga intressen bevakas av föreningen Suomen nimismiesyhdisys, gr. 1921. - Som hederstitel får länsman fortsättningsvis användas av de tjänstemän som vid förnyandet av statens lokalförvaltning 1/12 1996 innehade en länsmanstjänst. (H. Ylikangas, Wallesmanni: kuusi vuosisataa kansan ja esivallan välissä, 1996)