Laxman, Erik (f. 27/7 1737 Nyslott, d. 16/1 1796 Sibirien), forskningsresande. Efter studier i Åbo verkade Laxman som präst och lärare i S:t Petersburg; blev 1764 predikant i en luthersk-tysk församling i Barnaul, en liten ort vid Obs övre lopp. Därifrån företog han ett flertal forskningsfärder; på den längsta (1766-67) nådde han den kinesiska gränsen. Under dessa resor var Laxman sysselsatt med naturvetenskaplig samlarverksamhet. Han utnämndes 1770 till professor vid vetenskapsakademin i Petersburg, i vilken egenskap han besökte bl.a. Vitahavskarelen, Olonets och Sydryssland.
Efter en kortare tid (1780-82) som bergsråd vid gruvorna i Nertsjinsk i ö. Sibirien blev Laxman 1784 mineralogisk resande för det kejserliga kabinettet. Hans förläggningsort var denna gång Irkutsk, varifrån han utforskade Bajkalsjöns omgivningar m.m. Laxman utverkade kejsarinnans understöd för två expeditioner till Japan, av vilka den första, som leddes av hans son, bl.a. resulterade i att ryska fartyg fick rätt att anlöpa Nagasaki. Laxman var inte själv någon produktiv vetenskaplig skriftställare; hans forskningar har blivit kända främst genom förmedling av andra, bl.a. Linné, som han brevväxlade med. (W. Lagus, E.L., 1880)
Efter en kortare tid (1780-82) som bergsråd vid gruvorna i Nertsjinsk i ö. Sibirien blev Laxman 1784 mineralogisk resande för det kejserliga kabinettet. Hans förläggningsort var denna gång Irkutsk, varifrån han utforskade Bajkalsjöns omgivningar m.m. Laxman utverkade kejsarinnans understöd för två expeditioner till Japan, av vilka den första, som leddes av hans son, bl.a. resulterade i att ryska fartyg fick rätt att anlöpa Nagasaki. Laxman var inte själv någon produktiv vetenskaplig skriftställare; hans forskningar har blivit kända främst genom förmedling av andra, bl.a. Linné, som han brevväxlade med. (W. Lagus, E.L., 1880)