Lehtomäki, Kalle Valdemar (f. 22/8 1905 Tfrs, d. där 29/12 1999), målare. Lehtomäki studerade 1928-31 vid Finska konstföreningens ritskola och ställde ut första gången 1931. Han var en av de centrala konstnärerna i Tammerforsregionen och blev känd för sina landskapsmålningar, stilleben och figurmålningar i olja. Landskapen målade han i sina hemtrakter och Lappland, men även i Norge och under sina resor ute i Europa. Som landskapsmålare, stor naturälskare och skildrare av n. Finland, fortsatte han en annan Tammerforsmålares - Gabriel Engbergs - traditioner.
Lehtomäkis stil var realistisk och ofta mycket expressionistisk. På 1950-talet var han emellertid benägen att abstrahera sina motiv i tidens anda. Han var även en flitig och omtyckt porträttmålare med över tvåhundra beställningsporträtt. Lehtomäki efterlämnade också pastell- och akvarellmålningar samt prövade på träsnideri och grafik. Offentliga arbeten av honom finns på Hatanpää sjukhus i Tammerfors och restaurang Sillankorva i Helsingfors. Vid sidan av bildkonsten deltog Lehtomäki även i det lokala musiklivet och var med om att grunda Tammerfors operaförening och uppträdde själv som solosångare. En minnesutställning över honom hölls 2003 i Tammerfors konstmuseum. (A. Ilmonen/ T. Suominen, K.L. - Ihminen ja luonto, 2003.) (Bengt von Bonsdorff)
Lehtomäkis stil var realistisk och ofta mycket expressionistisk. På 1950-talet var han emellertid benägen att abstrahera sina motiv i tidens anda. Han var även en flitig och omtyckt porträttmålare med över tvåhundra beställningsporträtt. Lehtomäki efterlämnade också pastell- och akvarellmålningar samt prövade på träsnideri och grafik. Offentliga arbeten av honom finns på Hatanpää sjukhus i Tammerfors och restaurang Sillankorva i Helsingfors. Vid sidan av bildkonsten deltog Lehtomäki även i det lokala musiklivet och var med om att grunda Tammerfors operaförening och uppträdde själv som solosångare. En minnesutställning över honom hölls 2003 i Tammerfors konstmuseum. (A. Ilmonen/ T. Suominen, K.L. - Ihminen ja luonto, 2003.) (Bengt von Bonsdorff)