Lillienstedt, Johan

Lillienstedt, Johan (f. 14/6 1655 Björneborg, d. 26/9 1732 Pommern), ämbetsman, kallade sig före adlandet 1690 Paulinus. Lillienstedt, som var kyrkoherdeson från Mouhijärvi, studerade 1672-75 i Åbo och inledde studier i Uppsala 1677. Han gjorde sedan karriär i rikshuvudstaden och fick flera viktiga diplomatiska uppdrag av Karl XII; upphöjdes till friherre 1713 och greve 1719 samt blev sistnämnda år riksråd. Lillienstedt, som 1710 utnämnts till landshövding i Östergötland, åtföljde kungen som hög tjänsteman i utrikesförvaltningen på fälttågen under dennes tre sista år. Han representerade Sverige på den åländska kongressen 1719 och ledde den svenska delegationen vid fredsförhandlingarna i Nystad 1721. Hans självbiografi ingick 1775 i Tidningar utgifne av et sällskap i Åbo.

Lillienstedt framträdde även som skald, främst med kärlekslyrik och religiösa dikter. Lillienstedts kärleksdikt Klagan öfver Iris afresa anses uttrycka en äkta känsla. Hans hyllning till fosterlandet, skriven på grekisk hexameter och utgiven 1678 under titeln Magnus principatus Finlandia är det äldsta exemplet på en dikt som hyllar Finlands folk och natur. Den utkom 1844 i svensk och 1931 i finsk översättning; en ny översättning av dikten till finska utgavs 2000 av Finska litteratursällskapet (fi. Suomalaisen kirjallisuuden seura). Lillienstedt avled på sitt gods Diwitz i Pommern och begrovs i Mariakyrkan i Stralsund. Hans gravmonument anses vara det finaste barockminnesmärket i Pommern. (A. Hultin, Den svenska vitterheten i Finland under stormaktstiden 1640-1721, 1904)
 
Aktörer
utgivare: Svenska folkskolans vänner
upphovsman: JohanLindberg
ägare: Svenska folkskolans vänner
Ämnesord
finländare, tjänstemän (offentligt anställda), personer (individer)
Objektet skapat och/eller period början
-.-.-
Period slutar
-.-.-
Typ
Text
Skapat 19.01.2011
Uppdaterat 19.06.2023