Linna, Väinö Valtteri (f. 20/12 1920 Urjala, d. 21/4 1992 Kangasala), författare, en av de förnämsta på prosa i Finland efter andra världskriget och i finsk litteratur överhuvudtaget. L. gestaltade stämningar och tendenser som varit latenta i det finländska samhället efter 1944. Mer än någon annan enskild författare medverkade L. till att rycka undan grunden för nationalistiska uppfattningssätt och att i Finland rotfästa välfärdsstatens ideal med social rättvisa, demokrati, rätt och plikt till fri prövning och kritik som grundpelare. Samtidigt visade han en konstnärlig styrka och en gestaltskapande förmåga som lyfter hans centrala verk över det lokala och tidsbundna.
L:s far, som var slaktare, dog tidigt och modern måste försörja de sju barnen genom att arbeta som statare på en herrgård. Genast efter folkskolan nödgades L., tolv år gammal, ge sig med i slitet för brödfödan. Som sjuttonåring flyttade han in till Tfrs och blev textilarbetare. I kriget 1941-44 deltog han som värnpliktig underofficer och chef för en kulsprutetropp. Han hade alltid läst mycket, och under kriget började han själv försöka skriva. Det fortsatte han med vid sidan av fabriksarbetet efter kriget, då han åter slog sig ned i Tfrs.
L:s litterära debut skedde 1947 med romanen Päämäärä (Målet), som idag är intressant därför att den innehåller en del självbiografiska inslag. Året därpå kom hans bok nummer två, Musta rakkaus (sv. övers. Mörk kärlek, 1956), som med gryende konstnärlig förmåga skildrar ett svartsjukedrama i tammerforsisk arbetarmiljö.
L:s tredje bok var genombrottsverket Tuntematon sotilas (1954, sv. övers. Okänd soldat, 1955). Den skildrar en värnpliktig kulspruteplutons öden under fortsättningskriget 1941-44 och väckte den hetsigaste debatt en roman någonsin har åstadkommit i Finland. Striden gällde inte romanens konstnärliga kvaliteter, som man var allmänt överens om. Det var frågan om L:s osminkade bild av kriget och den finske soldaten var sann eller falsk som satte lidelserna i svallning. I dag betraktas Okänd soldat överallt som en av de främsta litterära skildringarna från andra världskriget och som den största krigsroman som någonsin har skrivits i Norden. Den handlar om lidande, råhet och ond bråd död, men också om mänsklig värdighet i omänskliga situationer. L. angriper kriget och militarismen, men samtidigt är Okänd soldat en hyllning till den okända soldaten i alla krig, till civilisten som på ett omilitäriskt sätt gör det bästa av en vanvettig situation som han inte är ansvarig för, till "den vanliga enkla människan som vill leva i fred men som måste lida för andra och mäktigare människors dårskaper" (Harry Järv).
Efter Okänd soldat blev L. fri författare och grep sig an med arbetet på ett verk av ännu större dimensioner. Det utkom i tre delar, som tillsammans omfattar mer än 1 500 sidor, under titeln Täällä Pohjantähden alla I-III (sv. övers. samtidigt under separata titlar, Högt bland Saarijärvis moar, 1959, Upp, trälar, 1960, Söner av ett folk, 1962). I detta stora epos, den s.k. torpartrilogin, berättade L. om ett litet bysamhälle och dess människor i Tavastland under åttio år, från 1880-t. till tiden efter andra världskriget. Han gjorde det på ett sätt som samtidigt lät berättelsen avspegla Finlands hela upprörda historia under denna tid, med alla dess häftiga politiska motsättningar och kriser, inbördeskrig, kuppförsök och krig. L. gör det med obändig kraft, sprudlande humor och stor färgrikedom. Trilogin är både ett lödigt konstverk och ett lidelsefullt diskussionsinlägg till förmån för de små och förtrampade i samhället. Också dessa böcker - särskilt trilogins mellersta del - väckte en livlig diskussion och bidrog i avgörande grad till en ny och sakligare syn på kriget 1918 och dess bakgrund.
L. publicerade på grund av sjukdom inte någonting efter 1960-t. Han framträdde som essäist redan i slutet av 1940-t. och fortsatte som sådan ända fram till mitten av 1980-t. Ett digert urval av hans essäistik utgavs 1990 under titeln Murroksia (Brytningar).
L. tilldelades 1963 som förste finländare Nordiska rådets litteraturpris och blev 1965 soc.dr h.c. vid Tammerfors universitet. Erhöll akademikers titel 1980. (N-B. Stormbom, V.L., kirjailijan tie, 1964, V.L., en monografi, 1964, V.L., kirjailijan tie ja teokset, 1992; L. Vuotila, Kirjailija ja omatunto, 1967; Y. Varpio, Pentinkulma ja maailma, 1979; Bilden av ett folk, festskrift, red. Y. Varpio, 1980; J. Nummi, Jalon kansan parhaat voimat, 1993; Väpi: Linnan Väinöstä kerrottua, red. P. Talvio, 1995; H. Siltala, Kolmen rintaman konfliktit, 1997; J. Syrjä, Muistissa V.L. I, 2004) (Nils- Börje Stormbom)
L:s far, som var slaktare, dog tidigt och modern måste försörja de sju barnen genom att arbeta som statare på en herrgård. Genast efter folkskolan nödgades L., tolv år gammal, ge sig med i slitet för brödfödan. Som sjuttonåring flyttade han in till Tfrs och blev textilarbetare. I kriget 1941-44 deltog han som värnpliktig underofficer och chef för en kulsprutetropp. Han hade alltid läst mycket, och under kriget började han själv försöka skriva. Det fortsatte han med vid sidan av fabriksarbetet efter kriget, då han åter slog sig ned i Tfrs.
L:s litterära debut skedde 1947 med romanen Päämäärä (Målet), som idag är intressant därför att den innehåller en del självbiografiska inslag. Året därpå kom hans bok nummer två, Musta rakkaus (sv. övers. Mörk kärlek, 1956), som med gryende konstnärlig förmåga skildrar ett svartsjukedrama i tammerforsisk arbetarmiljö.
L:s tredje bok var genombrottsverket Tuntematon sotilas (1954, sv. övers. Okänd soldat, 1955). Den skildrar en värnpliktig kulspruteplutons öden under fortsättningskriget 1941-44 och väckte den hetsigaste debatt en roman någonsin har åstadkommit i Finland. Striden gällde inte romanens konstnärliga kvaliteter, som man var allmänt överens om. Det var frågan om L:s osminkade bild av kriget och den finske soldaten var sann eller falsk som satte lidelserna i svallning. I dag betraktas Okänd soldat överallt som en av de främsta litterära skildringarna från andra världskriget och som den största krigsroman som någonsin har skrivits i Norden. Den handlar om lidande, råhet och ond bråd död, men också om mänsklig värdighet i omänskliga situationer. L. angriper kriget och militarismen, men samtidigt är Okänd soldat en hyllning till den okända soldaten i alla krig, till civilisten som på ett omilitäriskt sätt gör det bästa av en vanvettig situation som han inte är ansvarig för, till "den vanliga enkla människan som vill leva i fred men som måste lida för andra och mäktigare människors dårskaper" (Harry Järv).
Efter Okänd soldat blev L. fri författare och grep sig an med arbetet på ett verk av ännu större dimensioner. Det utkom i tre delar, som tillsammans omfattar mer än 1 500 sidor, under titeln Täällä Pohjantähden alla I-III (sv. övers. samtidigt under separata titlar, Högt bland Saarijärvis moar, 1959, Upp, trälar, 1960, Söner av ett folk, 1962). I detta stora epos, den s.k. torpartrilogin, berättade L. om ett litet bysamhälle och dess människor i Tavastland under åttio år, från 1880-t. till tiden efter andra världskriget. Han gjorde det på ett sätt som samtidigt lät berättelsen avspegla Finlands hela upprörda historia under denna tid, med alla dess häftiga politiska motsättningar och kriser, inbördeskrig, kuppförsök och krig. L. gör det med obändig kraft, sprudlande humor och stor färgrikedom. Trilogin är både ett lödigt konstverk och ett lidelsefullt diskussionsinlägg till förmån för de små och förtrampade i samhället. Också dessa böcker - särskilt trilogins mellersta del - väckte en livlig diskussion och bidrog i avgörande grad till en ny och sakligare syn på kriget 1918 och dess bakgrund.
L. publicerade på grund av sjukdom inte någonting efter 1960-t. Han framträdde som essäist redan i slutet av 1940-t. och fortsatte som sådan ända fram till mitten av 1980-t. Ett digert urval av hans essäistik utgavs 1990 under titeln Murroksia (Brytningar).
L. tilldelades 1963 som förste finländare Nordiska rådets litteraturpris och blev 1965 soc.dr h.c. vid Tammerfors universitet. Erhöll akademikers titel 1980. (N-B. Stormbom, V.L., kirjailijan tie, 1964, V.L., en monografi, 1964, V.L., kirjailijan tie ja teokset, 1992; L. Vuotila, Kirjailija ja omatunto, 1967; Y. Varpio, Pentinkulma ja maailma, 1979; Bilden av ett folk, festskrift, red. Y. Varpio, 1980; J. Nummi, Jalon kansan parhaat voimat, 1993; Väpi: Linnan Väinöstä kerrottua, red. P. Talvio, 1995; H. Siltala, Kolmen rintaman konfliktit, 1997; J. Syrjä, Muistissa V.L. I, 2004) (Nils- Börje Stormbom)
Linna, Väinö. Det första motståndet mot den samhällssyn som presenterades i Okänd soldat och torpartrilogin bröts snabbt ner, och under 1970-t. var han en av landets främsta opinionsbildare. Foto: Lehtikuva Oy, P. Jenytin.