lokalhistoriska arkiv. Intresset för lokalhistoria i vid mening ökade märkbart under slutet av 1970-t. Det gällde såväl de traditionella socken-, kommun- och stadshistorierna som mera probleminriktad forskning på lokalt plan och med lokalt material. Det fanns samtidigt ett brett intresse för lokalsamhällets historia utanför de akademiska kretsarna, vilket kom till uttryck i olika slag av hembygdsforskning i studiecirklar och i andra former.
En nödvändig förutsättning för en mångsidig och solid lokalhistorisk forskning är att det finns tillräckligt med källmaterial och att det är tillgängligt för forskare. Svenska litteratursällskapets (SLS) nämnd för historieforskning fäste därför i mitten av 1980-t. uppmärksamhet vid behovet att ta tillvara lokalhistoriskt värdefullt material för forskning i lokalsamhällets historia. Man var rädd för att materialet skulle gå förlorat ifall inte aktiva insatser gjordes för att rädda de gamla handlingarna. Det är fråga om ett mycket omfattande material, för det har funnits tusentals föreningar och företag, hemman och gårdar med långa traditioner och privata personer aktiva inom olika sektorer av lokalsamhället. Materialet är unikt och oersättligt och det tas inte automatiskt tillvara i likhet med den offentliga sektorns handlingar i riks- och landsarkiv.
Lösningen för att rädda "lokalsamhällets minne" ansågs ligga i grundandet av l. Modellen hämtades från Danmark, där motsvarande verksamhet har bedrivits i organiserade former allt sedan 1930-t. Våren 1985 inledde SLS en kampanj för att väcka intresse för saken och hjälpa hembygdsforskargrupper att grunda arkiv på olika håll i Svenskfinland. Meningen var att arkiven skulle räddas på det lokala planet, de skulle finnas lokalt tillgängliga och verksamheten skulle bygga på frivilliga insatser.
SLS tillsatte våren 1986 en arbetsgrupp med representanter för SLS, Finlands svenska hembygdsförbund och Finlands svenska kommunförbund med uppgift att stöda och ge information åt de hembygdsforskargrupper som hade grundat eller hade för avsikt att grunda ett arkiv. Samtidigt anställdes en arkivrådgivare, som bedrev en omfattande kurs- och rådgivningsverksamhet med hela det svenska Finland som arbetsfält. SLS gav också ut en handbok i ämnet, Lokalhistoriska arkiv - en handledning. Ordförande för arbetsgruppen var professor Max Engman, som var initiativtagare och drivande kraft för projektet, 1986-88, och fil.dr Nils Erik Villstrand 1989-93 samt fil.dr Mikael Korhonen 1994-98. Finlands svenska hembygdsförbund övertog 1999 rådgivningen och koordineringen av den lokalhistoriska arkivverksamheten.
Idag finns det ett 40-tal lokalhistoriska arkiv i det svenska Finland. Arkiven upprätthålls av kulturnämnder, museer och framför allt av hembygdsföreningar. De lokala lösningarna för inrättandet av arkivutrymmen varierar beroende på resurser och tillbudsstående lokaliteter. Arkiv har grundats i samband med bibliotek, kommunarkiv, industrihallar, bybutiker, åldringshem m.m. De lokalhistoriska arkiven idkar en aktiv och systematisk insamling av handlingar, ordnar upp och förtecknar arkivmaterial. I en vidare mening är de viktiga dokumentationscentra, vilka både ställer ut originalmaterial och förmedlar den mångfasetterade lokalhistoria som finns samlad där. (Lokalhistoriska arkiv - en handledning, red. M. Korhonen, 1987) (Mikael Korhonen)
En nödvändig förutsättning för en mångsidig och solid lokalhistorisk forskning är att det finns tillräckligt med källmaterial och att det är tillgängligt för forskare. Svenska litteratursällskapets (SLS) nämnd för historieforskning fäste därför i mitten av 1980-t. uppmärksamhet vid behovet att ta tillvara lokalhistoriskt värdefullt material för forskning i lokalsamhällets historia. Man var rädd för att materialet skulle gå förlorat ifall inte aktiva insatser gjordes för att rädda de gamla handlingarna. Det är fråga om ett mycket omfattande material, för det har funnits tusentals föreningar och företag, hemman och gårdar med långa traditioner och privata personer aktiva inom olika sektorer av lokalsamhället. Materialet är unikt och oersättligt och det tas inte automatiskt tillvara i likhet med den offentliga sektorns handlingar i riks- och landsarkiv.
Lösningen för att rädda "lokalsamhällets minne" ansågs ligga i grundandet av l. Modellen hämtades från Danmark, där motsvarande verksamhet har bedrivits i organiserade former allt sedan 1930-t. Våren 1985 inledde SLS en kampanj för att väcka intresse för saken och hjälpa hembygdsforskargrupper att grunda arkiv på olika håll i Svenskfinland. Meningen var att arkiven skulle räddas på det lokala planet, de skulle finnas lokalt tillgängliga och verksamheten skulle bygga på frivilliga insatser.
SLS tillsatte våren 1986 en arbetsgrupp med representanter för SLS, Finlands svenska hembygdsförbund och Finlands svenska kommunförbund med uppgift att stöda och ge information åt de hembygdsforskargrupper som hade grundat eller hade för avsikt att grunda ett arkiv. Samtidigt anställdes en arkivrådgivare, som bedrev en omfattande kurs- och rådgivningsverksamhet med hela det svenska Finland som arbetsfält. SLS gav också ut en handbok i ämnet, Lokalhistoriska arkiv - en handledning. Ordförande för arbetsgruppen var professor Max Engman, som var initiativtagare och drivande kraft för projektet, 1986-88, och fil.dr Nils Erik Villstrand 1989-93 samt fil.dr Mikael Korhonen 1994-98. Finlands svenska hembygdsförbund övertog 1999 rådgivningen och koordineringen av den lokalhistoriska arkivverksamheten.
Idag finns det ett 40-tal lokalhistoriska arkiv i det svenska Finland. Arkiven upprätthålls av kulturnämnder, museer och framför allt av hembygdsföreningar. De lokala lösningarna för inrättandet av arkivutrymmen varierar beroende på resurser och tillbudsstående lokaliteter. Arkiv har grundats i samband med bibliotek, kommunarkiv, industrihallar, bybutiker, åldringshem m.m. De lokalhistoriska arkiven idkar en aktiv och systematisk insamling av handlingar, ordnar upp och förtecknar arkivmaterial. I en vidare mening är de viktiga dokumentationscentra, vilka både ställer ut originalmaterial och förmedlar den mångfasetterade lokalhistoria som finns samlad där. (Lokalhistoriska arkiv - en handledning, red. M. Korhonen, 1987) (Mikael Korhonen)