Lucander, Anitra Maria Ingeborg (f. 23/1 1918 Hfrs, d. där 2/5 2000), målare, tecknare och grafiker. Lucander studerade vid Fria Konstskolan med bl.a. Sam Vanni och Unto Pusa som lärare samt ställde ut första gången 1950. Hon kom i början av 1950-t. att tillhöra en ny och radikal generation, som inte lyssnade till de gamla auktoriteterna. Den moderna, abstrakta konsten och inom den konstruktivismen, tilltalade Lucander speciellt. Färg och form var det avgörande i hennes konst, och med Fria konstskolans färgläror som grund utvecklade hon sin egen form av konkretism, som hon blev känd för under 1950-talet och som även uppmärksammades utomlands.
Lucander målade både i olja och akvarell, bl.a. små lysande akvareller, och skapade pappers- och textilcollage av hög internationell klass. Den strama geometriska stilen i hennes måleri löstes tillfälligt - under inverkan av den abstrakta expressionismen - upp i början av 1960-talet, men hon övergav aldrig det konstruktiva. Nya drag och inslag av figurer, stilleben och landskap, inspirerade bl.a. av naturupplevelser under resor till Nepal, Indien, Grekland, Italien, Turkiet och Spanien m.fl. länder, kännetecknade Lucanders arbeten fr.o.m mitten av 1960-talet. Denna trend framträdde tydligt bl.a. på hennes stora utställning i Amos Andersons konstmuseum 1970. Ett bevis på Lucanders ständiga sökande efter moderna tekniker och trender var hennes inköp av en ny kamerautrustning i början av 1980-talet, då den yngsta generationen på allvar började ägna sig åt foto- och videokonst.
Lucander donerade 1983 en betydande kollektion av sina arbeten till Helsingfors stads konstmuseum. I samarbete med arkitekt Aarno Ruusuvuori stod hon för färgsättningen i bl.a. Stadshuset och andra tidiga 1800-talshus vid Salutorget, som omkring 1970 var föremål för omfattande saneringsarbeten. Lucander var en flitig och flyhänt tecknare av bl.a. vänporträtt, åldringar och barn, och hon illustrerade bl.a. även en finsk utgåva av Paul Verlaines dikter 1966. På beställning av Helsingfors stad utförde Lucander en applikationsvägg för Kasbergets lågstadieskola 1967. Hon vann med sin abstrakta komposition Vårhägring andra priset (ett första pris utdelades inte) i en tävlan om en väggmålning för stora utskottets sessionssal i Riksdagshuset. (Bengt von Bonsdorff)
Lucander målade både i olja och akvarell, bl.a. små lysande akvareller, och skapade pappers- och textilcollage av hög internationell klass. Den strama geometriska stilen i hennes måleri löstes tillfälligt - under inverkan av den abstrakta expressionismen - upp i början av 1960-talet, men hon övergav aldrig det konstruktiva. Nya drag och inslag av figurer, stilleben och landskap, inspirerade bl.a. av naturupplevelser under resor till Nepal, Indien, Grekland, Italien, Turkiet och Spanien m.fl. länder, kännetecknade Lucanders arbeten fr.o.m mitten av 1960-talet. Denna trend framträdde tydligt bl.a. på hennes stora utställning i Amos Andersons konstmuseum 1970. Ett bevis på Lucanders ständiga sökande efter moderna tekniker och trender var hennes inköp av en ny kamerautrustning i början av 1980-talet, då den yngsta generationen på allvar började ägna sig åt foto- och videokonst.
Lucander donerade 1983 en betydande kollektion av sina arbeten till Helsingfors stads konstmuseum. I samarbete med arkitekt Aarno Ruusuvuori stod hon för färgsättningen i bl.a. Stadshuset och andra tidiga 1800-talshus vid Salutorget, som omkring 1970 var föremål för omfattande saneringsarbeten. Lucander var en flitig och flyhänt tecknare av bl.a. vänporträtt, åldringar och barn, och hon illustrerade bl.a. även en finsk utgåva av Paul Verlaines dikter 1966. På beställning av Helsingfors stad utförde Lucander en applikationsvägg för Kasbergets lågstadieskola 1967. Hon vann med sin abstrakta komposition Vårhägring andra priset (ett första pris utdelades inte) i en tävlan om en väggmålning för stora utskottets sessionssal i Riksdagshuset. (Bengt von Bonsdorff)