Luhanka, kommun (gammalt sv. namn Luhango) i Mellersta Finland vid ö. stranden av Päijänne, 65 km s. om Jyväskylä, Västra och Inre Finlands region. Areal 215 km2, invånare 802 (2011).
Luhanka, berömt för sin naturskönhet, upptas bl.a. av en halvö, som avgränsas av Päijänne och en djupt inskjutande vik, vid vars inlopp den stora ön Judinsalo (25 km2) är belägen. Päijännes strand kantas av branta berg, bl.a. Kammiovuori (221 m ö.h.) med storslagen utsikt över sjön. I ö. utbreder sig bördiga lerslätter. Där finns även kommunens största by, Tammijärvi, där ett backstugumuseum omfattande 16 byggnader, landets första i sitt slag, invigdes 1962.
Luhanka blev kapell under Sysmä 1766 och bildade egen församling 1864. En stor träkyrka, rymmande 1 400 personer, uppfördes 1891-93 enligt ritningar av J. Stenbäck. En mindre kyrka för vinterbruk färdigställdes 1958 (E. Teräsvirta). (Luhangan kirja, red. K.K. Kulha, 1965, ny uppl. 1982)
Luhanka, berömt för sin naturskönhet, upptas bl.a. av en halvö, som avgränsas av Päijänne och en djupt inskjutande vik, vid vars inlopp den stora ön Judinsalo (25 km2) är belägen. Päijännes strand kantas av branta berg, bl.a. Kammiovuori (221 m ö.h.) med storslagen utsikt över sjön. I ö. utbreder sig bördiga lerslätter. Där finns även kommunens största by, Tammijärvi, där ett backstugumuseum omfattande 16 byggnader, landets första i sitt slag, invigdes 1962.
Luhanka blev kapell under Sysmä 1766 och bildade egen församling 1864. En stor träkyrka, rymmande 1 400 personer, uppfördes 1891-93 enligt ritningar av J. Stenbäck. En mindre kyrka för vinterbruk färdigställdes 1958 (E. Teräsvirta). (Luhangan kirja, red. K.K. Kulha, 1965, ny uppl. 1982)
Luhanka upptas till stor del av insjöskärgård och klassas av inrikesministeriet som en kommun med skärgårdsdel. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.