Lundberg, Ulla-Lena (f. 14/7 1947 Kökar), författare, fil.kand. 1984. L. debuterade som femtonårigt underbarn med diktsamlingen Utgångspunkt (1962), som blev inledningen till ett av den moderna finlandssvenska litteraturens mest dynamiska författarskap. Hon tar ofta upp motiv från sin åländska hembygd, men låter sig lika gärna föras ut på vidsträckta resor i världen. Många av hennes böcker bygger på långvarig vistelse i olika länder och arbetsmetoden är närmast antropologisk till sin karaktär. En aldrig stillad kunskapshunger utmärker allt hon skrivit.
De tidiga böckerna Strövtåg (1966) och En berättelse om gränser (1968) behandlar en komplicerad kärleksrelation med sextiotalets USA som en av miljöerna. Här introduceras ett ständigt återkommande tema som kretsar kring förlust och saknad. I Gaijin (1970) berättar hon om utlänningens möte med Japan, medan Kökar (1976) är en dokumentär skildring i intervjuform av hennes födelsebygd. Afrika står tidigt i centrum för L:s produktion, där fakta och fiktion växlar. Tre afrikanska berättelser (1977) följdes av Öar i Afrikas inre (1981), en bred och faktarik skildring av naturtyper och människor i Botswana, Kenya, Tanzania och Zambia. Här gör L. en tidvis äventyrlig färd till mänsklighetens urkällor och känner en stark identifikation med öknens bushmän. Afrikanska motiv förekommer också i romanerna Sand (1986) och Regn (1987). Om ett kvinnoöde i åländsk skärgårdsmiljö berättar hon med psykologisk trovärdighet i romanerna Kungens Anna (1982) och Ingens Anna (1984).
L:s största skönlitterära satsning är ett epos i tre delar - Leo (1989), Stora världen (1991) och Allt man kan önska sig (1995) - där hon gestaltar den åländska samhällsutvecklingen i sjöfartens tecken, från 1800-talets bondeseglation till det sena 1900-talets jättelika bil- och passagerarfärjor. Sviten bärs av en intensiv berättarnärvaro, som ständigt lyfter fram enskilda människoöden mot en skickligt tecknad tidsmiljö. Inte minst i Stora världen skapas en närmast symfonisk prosa, där röster avlöser varandra i ett episkt flöde. Romanerna uppvisar en virtuos förmåga till språklig variation med ett genuint folkligt berättande som alltings utgångspunkt.
Till höjdpunkterna i L:s prosa hör också Sibirien. Ett självporträtt med vingar (1993), på ytan ett reportage om en fågelskådarresa till ö. Sibirien men djupare sett en psykologisk närstudie av människans existentiella villkor. I Marsipansoldaten (2001), som väckte viss debatt bland krigsveteraner, skildrar hon krigsåren 1939-44 ur unga finlandssvenska soldaters perspektiv. De flesta av hennes romaner är översatta till finska och flera andra språk. Hennes tidiga radiodramatik finns samlad i När barometern stod på Karl Öberg (1974). L. är mångfaldigt prisbelönad för sin litterära insats, bl.a. med Svenska Akademiens Finlandspris 1990, Runebergspriset 1998 och Svenska kulturfondens stora pris 1998. 2011 erhöll hon Tollanderska priset av Svenska litteratursällskapet i Finland. L. var konstnärsprofessor 1994-99 och blev 1993 fil.dr h.c. vid Åbo Akademi. (Gustaf Widén/red.)
De tidiga böckerna Strövtåg (1966) och En berättelse om gränser (1968) behandlar en komplicerad kärleksrelation med sextiotalets USA som en av miljöerna. Här introduceras ett ständigt återkommande tema som kretsar kring förlust och saknad. I Gaijin (1970) berättar hon om utlänningens möte med Japan, medan Kökar (1976) är en dokumentär skildring i intervjuform av hennes födelsebygd. Afrika står tidigt i centrum för L:s produktion, där fakta och fiktion växlar. Tre afrikanska berättelser (1977) följdes av Öar i Afrikas inre (1981), en bred och faktarik skildring av naturtyper och människor i Botswana, Kenya, Tanzania och Zambia. Här gör L. en tidvis äventyrlig färd till mänsklighetens urkällor och känner en stark identifikation med öknens bushmän. Afrikanska motiv förekommer också i romanerna Sand (1986) och Regn (1987). Om ett kvinnoöde i åländsk skärgårdsmiljö berättar hon med psykologisk trovärdighet i romanerna Kungens Anna (1982) och Ingens Anna (1984).
L:s största skönlitterära satsning är ett epos i tre delar - Leo (1989), Stora världen (1991) och Allt man kan önska sig (1995) - där hon gestaltar den åländska samhällsutvecklingen i sjöfartens tecken, från 1800-talets bondeseglation till det sena 1900-talets jättelika bil- och passagerarfärjor. Sviten bärs av en intensiv berättarnärvaro, som ständigt lyfter fram enskilda människoöden mot en skickligt tecknad tidsmiljö. Inte minst i Stora världen skapas en närmast symfonisk prosa, där röster avlöser varandra i ett episkt flöde. Romanerna uppvisar en virtuos förmåga till språklig variation med ett genuint folkligt berättande som alltings utgångspunkt.
Till höjdpunkterna i L:s prosa hör också Sibirien. Ett självporträtt med vingar (1993), på ytan ett reportage om en fågelskådarresa till ö. Sibirien men djupare sett en psykologisk närstudie av människans existentiella villkor. I Marsipansoldaten (2001), som väckte viss debatt bland krigsveteraner, skildrar hon krigsåren 1939-44 ur unga finlandssvenska soldaters perspektiv. De flesta av hennes romaner är översatta till finska och flera andra språk. Hennes tidiga radiodramatik finns samlad i När barometern stod på Karl Öberg (1974). L. är mångfaldigt prisbelönad för sin litterära insats, bl.a. med Svenska Akademiens Finlandspris 1990, Runebergspriset 1998 och Svenska kulturfondens stora pris 1998. 2011 erhöll hon Tollanderska priset av Svenska litteratursällskapet i Finland. L. var konstnärsprofessor 1994-99 och blev 1993 fil.dr h.c. vid Åbo Akademi. (Gustaf Widén/red.)
Lundberg, Ulla-Lena. Har kandiderat tre gånger för Finlandiapriset: år 1987 med romanen Sand, 1989 med romanen Leo och 2001 med Marsipansoldaten. Hennes böcker har förutom till finska översatts till danska, ryska, holländska, tyska och engelska. Foto: Lehtikuva Oy, S. Gustafsson.