Luvia, kommun i Satakunta närmast s.v. om Björneborg, Sydvästra Finlands region. Areal 166 km2, invånare 3 353 (2011).
Luvia har en sönderskuren kust med talrika långt utskjutande uddar; utanför kusten ligger en rikt utvecklad skärgård som längst ute i n.v. avslutas med Säbbskärs fyr. En förutvarande havsvik, 1917-24 torrlagd för odling, sträcker sig långt in mot land, på båda sidor omgiven av moränryggar. Kommunens centralort är belägen vid riksväg 8. Luvia har bl.a. trä-, plast- och metallindustri; bland företag märks Luvian Saha Oy (gr. 1976, ca 100 anst. 2010), som är ett av landets största sågverk i enskild ägo.
Invånarna i Kumo och Eura idkade i äldsta tider ett givande fiske i Luvia; senare blev skeppsbyggeri och sjöfart viktiga näringar. Luvia nämns 1558 som kapell under Euraåminne; självständig församling blev det 1901. Kyrka av sandsten, uppförd 1908-10 (J. Stenbäck). En minnessten har rests på den plats där den sista björnen i landskapet fälldes 1876. (L. Wahlroos, Luvian rannikon asutushistoria 1700-1950, 1994, Luvian merenkulun historia, 2004)
Luvia har en sönderskuren kust med talrika långt utskjutande uddar; utanför kusten ligger en rikt utvecklad skärgård som längst ute i n.v. avslutas med Säbbskärs fyr. En förutvarande havsvik, 1917-24 torrlagd för odling, sträcker sig långt in mot land, på båda sidor omgiven av moränryggar. Kommunens centralort är belägen vid riksväg 8. Luvia har bl.a. trä-, plast- och metallindustri; bland företag märks Luvian Saha Oy (gr. 1976, ca 100 anst. 2010), som är ett av landets största sågverk i enskild ägo.
Invånarna i Kumo och Eura idkade i äldsta tider ett givande fiske i Luvia; senare blev skeppsbyggeri och sjöfart viktiga näringar. Luvia nämns 1558 som kapell under Euraåminne; självständig församling blev det 1901. Kyrka av sandsten, uppförd 1908-10 (J. Stenbäck). En minnessten har rests på den plats där den sista björnen i landskapet fälldes 1876. (L. Wahlroos, Luvian rannikon asutushistoria 1700-1950, 1994, Luvian merenkulun historia, 2004)