Lydén, Edwin Leonhard (f. 19/4 1879 Letala, d. 3/3 1956 Åbo), målare och skämttecknare. Lydén studerade 1894-99 vid Finska konstföreningens ritskola i Åbo och 1899-1906 vid Königliche Bayerische Academie der bildenden Künste i München. Han målade till en början symbolistiskt i tidens anda, men övergick till ett impressionistiskt ljusmåleri, som förbyttes i ett surrealistiskt uttryck, sedan han 1919-20 i Berlin stiftat bekantskap med Schwitters och Klees konst. Lydén var i slutet av 1920-talet en av den abstrakta konstens pionjärer i Finland och närmade sig på 1930-talet konkretismen. Bland hans offentliga arbeten märks altartavlan i Mellilä kyrka (1912). Lydén bidrog genom sin kritikerverksamhet i Uusi Aura och Turun Sanomat på 1920- o. 30-talen väsentligt till den s.k. Åbomodernismens genombrott och förde den moderna konstens talan i Åbo vid sidan av Otto Mäkilä.
Lydén medarbetade som satirisk karikatyrist i tidens talrika skämtblad och tillfälliga publikationer. På 1940-talet hamnade Lydén in i en konstnärlig återvändsgränd och målade mest religiösa motiv och stilleben. Han verkade 1921-49 som teckningslärare i olika läroverk. En minnesutställning över Lydén hölls som den första specialutställningen i Wäinö Aaltonens museum i Åbo 1967. (R. Aarras, E.L., 1980) (Bengt von Bonsdorff)
Lydén medarbetade som satirisk karikatyrist i tidens talrika skämtblad och tillfälliga publikationer. På 1940-talet hamnade Lydén in i en konstnärlig återvändsgränd och målade mest religiösa motiv och stilleben. Han verkade 1921-49 som teckningslärare i olika läroverk. En minnesutställning över Lydén hölls som den första specialutställningen i Wäinö Aaltonens museum i Åbo 1967. (R. Aarras, E.L., 1980) (Bengt von Bonsdorff)
Lydén, Edwin. Målningen Kyrkdags (1921) är ett exempel på att religiösa motiv stod honom nära eftersom han var prästson. Andakt och mystik var alltid närvarande i hans verk. Foto: Åbo konstmuseum, O. Welin.