Mäkinen, Matti Kalervo (f. 28/4 1932 Hfrs), arkitekt, utexaminerad från Tekniska högskolan 1958, tekn.lic. 1972. Under sin tid som chef för byggnadsavdelningen vid centralandelslaget Valio 1962-82 gjorde han sig känd som planerare av moderna, högklassiga fabriksbyggnader och lyfte samtidigt upp Valios image med sina moderna mejerier och industribyggnader. Valios huvudkontor i Sockenbacka (tills. m. K. Löfström, 1978) väckte stor internationell uppmärksamhet.
M. verkade 1975-85 som professor i arkitektur vid Uleåborgs universitet och 1982-85 som vd för Elantos dotterbolag Suunnittelurengas Oy samt utsågs 1985 till generaldirektör för Byggnadsstyrelsen, där han arbetade till verkets indragning 1994; ledande professor vid Tekniska högskolans miljöbyggnadscentrum 1994-97. M. var 1978-82 ordförande för Finlands arkitektförbund. Han är även en flitig arkitekturskribent och gav som generaldirektör vid Byggnadsstyrelsen ut det s.k. Blå pappret, d.v.s. artiklar som samlats i böckerna Sininen paperi (1988), Sininen paperi 2 (1991) och Sininen paperi 3 (1994), samt även böckerna Paratiisin arkkitehti (1998), Arkkiteh+tuuri (2001), Missio (2002) samt Kirjeitä Kiven taskusta (tills. m. K. Taipale 1990) och The unmade bed of architecture (tills. m. M. Quantrill 2004). Tekn.dr h.c. 1994. (Patrick Eriksson)
M. verkade 1975-85 som professor i arkitektur vid Uleåborgs universitet och 1982-85 som vd för Elantos dotterbolag Suunnittelurengas Oy samt utsågs 1985 till generaldirektör för Byggnadsstyrelsen, där han arbetade till verkets indragning 1994; ledande professor vid Tekniska högskolans miljöbyggnadscentrum 1994-97. M. var 1978-82 ordförande för Finlands arkitektförbund. Han är även en flitig arkitekturskribent och gav som generaldirektör vid Byggnadsstyrelsen ut det s.k. Blå pappret, d.v.s. artiklar som samlats i böckerna Sininen paperi (1988), Sininen paperi 2 (1991) och Sininen paperi 3 (1994), samt även böckerna Paratiisin arkkitehti (1998), Arkkiteh+tuuri (2001), Missio (2002) samt Kirjeitä Kiven taskusta (tills. m. K. Taipale 1990) och The unmade bed of architecture (tills. m. M. Quantrill 2004). Tekn.dr h.c. 1994. (Patrick Eriksson)