Mänttä, ort i Birkaland, tidigare stad, ca 90 km n.o. om Tfrs, areal 64 km2, invånarantal 6 337 (2008).
M. har vuxit upp kring forsen Mäntänkoski, som genomskär det smala näset mellan sjöarna Keurusselkä och Kuorevesi i Kumo älvs vattensystem. Orten har ett vackert läge i en kuperad sjöbygd. Berget Mäntänvuori (191 m ö.h) i s.o. är jämte omgivningar sedan 1946 naturskyddsområde (273 ha), och erbjuder en god utsiktspunkt. Vidsträckta grönområden sätter sin prägel på såväl centrum med sina flervåningshus som på den omgivande spridda villabebyggelsen. Mera framträdande byggnader är kyrkan (W.G. Palmqvist, 1928), en donation av G.A. Serlachius Oy, bolagets huvudkontor (B. & V. Jung, 1934), den monumentala tjänstemannaklubben (V. & I. Thomé, 1920), som utnyttjas bl.a. för representationsändamål, inkvartering och publika evenemang, vidare Joenniemi gård (J. Eklund, 1935) där en del av Gösta Serlachius konststiftelses samlingar finns utställda, M. kretssjukhus (E. Bryggman, 1952) i s. delen av staden, stadsbiblioteket (O. Vikstedt, 1968), begravningskapellet (densamme, 1968), simhallen (H. Kautonen, 1972) och stadshuset (P. Ilveskoski, 1979). Stadsbilden pryds av ett flertal offentliga skulpturer, bl.a. monumentet över Gösta Serlachius (W. & M. Aaltonen, 1958) och en lodjursgrupp av Jussi Mäntynen (1935). Sedan 2000 tjänstgör G.A. Serlachius huvudkontor som museum.
Då den spirande industrin i mitten av 1800-t. satte i gång en snabb expansion, var trakten en väglös obygd med gles bosättning. Först på platsen var ett sågverk, anlagt 1855, som utgjorde fröet till storföretaget G.A. Serlachius, som 1986 fusionerades med Metsäliitto. Mjukpapperstillverkaren Metsä Tissue är idag ortens dominerande arbetsgivare. I M. arbetar bl.a. den regionala yrkeshögskolan. Där anordnas sedan 1993 varje sommar ett bildkonstevenemang ( Mäntän taideviikot, en mönstring av finl. nutidskonst) och sedan 1999 en högklassig musikfestival ( Mäntän musiikkijuhlat) med pianomusiken i fokus.
M. erhöll landsvägsförbindelse med yttervärlden i början av 1880-t., och 1896 anslöts orten till rikets järnvägsnät genom en bana till Vilppula station (9 km). Mänttä hörde ursprungligen till Keuru och från 1904 till Vilppula, men utbröts 1922 till en självständig kommun, blev köping 1948 och stad 1973. Vid ingången av 2009 sammanslogs M. med Vilppula kommun, varvid den nya staden Mänttä-Vilppula bildades. (M. Mönkkönen, Vanhan Ruoveden historia 3,8,1: Mäntän historia 1860-1947, 1992, Vanhan Ruoveden historia 3,8,2: Mäntän historia 1948-1992, 1998)
M. har vuxit upp kring forsen Mäntänkoski, som genomskär det smala näset mellan sjöarna Keurusselkä och Kuorevesi i Kumo älvs vattensystem. Orten har ett vackert läge i en kuperad sjöbygd. Berget Mäntänvuori (191 m ö.h) i s.o. är jämte omgivningar sedan 1946 naturskyddsområde (273 ha), och erbjuder en god utsiktspunkt. Vidsträckta grönområden sätter sin prägel på såväl centrum med sina flervåningshus som på den omgivande spridda villabebyggelsen. Mera framträdande byggnader är kyrkan (W.G. Palmqvist, 1928), en donation av G.A. Serlachius Oy, bolagets huvudkontor (B. & V. Jung, 1934), den monumentala tjänstemannaklubben (V. & I. Thomé, 1920), som utnyttjas bl.a. för representationsändamål, inkvartering och publika evenemang, vidare Joenniemi gård (J. Eklund, 1935) där en del av Gösta Serlachius konststiftelses samlingar finns utställda, M. kretssjukhus (E. Bryggman, 1952) i s. delen av staden, stadsbiblioteket (O. Vikstedt, 1968), begravningskapellet (densamme, 1968), simhallen (H. Kautonen, 1972) och stadshuset (P. Ilveskoski, 1979). Stadsbilden pryds av ett flertal offentliga skulpturer, bl.a. monumentet över Gösta Serlachius (W. & M. Aaltonen, 1958) och en lodjursgrupp av Jussi Mäntynen (1935). Sedan 2000 tjänstgör G.A. Serlachius huvudkontor som museum.
Då den spirande industrin i mitten av 1800-t. satte i gång en snabb expansion, var trakten en väglös obygd med gles bosättning. Först på platsen var ett sågverk, anlagt 1855, som utgjorde fröet till storföretaget G.A. Serlachius, som 1986 fusionerades med Metsäliitto. Mjukpapperstillverkaren Metsä Tissue är idag ortens dominerande arbetsgivare. I M. arbetar bl.a. den regionala yrkeshögskolan. Där anordnas sedan 1993 varje sommar ett bildkonstevenemang ( Mäntän taideviikot, en mönstring av finl. nutidskonst) och sedan 1999 en högklassig musikfestival ( Mäntän musiikkijuhlat) med pianomusiken i fokus.
M. erhöll landsvägsförbindelse med yttervärlden i början av 1880-t., och 1896 anslöts orten till rikets järnvägsnät genom en bana till Vilppula station (9 km). Mänttä hörde ursprungligen till Keuru och från 1904 till Vilppula, men utbröts 1922 till en självständig kommun, blev köping 1948 och stad 1973. Vid ingången av 2009 sammanslogs M. med Vilppula kommun, varvid den nya staden Mänttä-Vilppula bildades. (M. Mönkkönen, Vanhan Ruoveden historia 3,8,1: Mäntän historia 1860-1947, 1992, Vanhan Ruoveden historia 3,8,2: Mäntän historia 1948-1992, 1998)
Karta: Arttu Paarlahti.
Mänttä. Stadshuset (1979) är ritat av arkitekten Pekka Ilveskoski från Tammerfors, känd i hemstaden för tornet Näsinneula (1971) i Särkänniemi nöjespark och Sara Hildéns museum (1979). Foto: Sakari Niemi.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.