Magnusson, Erik

Magnusson, Gustaf Erik (f. 8/12 1902 Nedertorneå, d. 27/12 1994 Hfrs), militär, överste (1944), Mannerheimriddare nr 129. Magnusson anslöt sig som 16-åring till Jägarregementet 3 och deltog 1918 i striderna vid Kuopio, Tammerfors och Viborg. Via Kadettskolan 1923-25 sökte han sig till flygvapnet, där han tjänstgjorde vid 1. Avdelta flygflottiljen och därefter i flygstaben. Efter kommendering till Frankrike och Holland, där han testade Fokkerjaktplan, samt till Tyskland, där han studerade jaktplanstaktik vid den berömda Geschwader Richthofen, utsågs han 1938 till chef för jaktplansdivision 24. I vinterkriget deltog han som divisionschef med 6 personliga segrar. Vintern 1943-44 övertog Magnusson ledningen av Flygregementet 3 på Karelska näset. Där genomförde han en omorganisation av luftförsvaret, som kom att få en avgörande betydelse för hejdandet av det ryska storanfallet sommaren 1944. Bombflygets och jaktplanens operationer koordinerades både sinsemellan och med de på marken stridande trupperna. En reträttplan uppgjordes, som trädde i kraft omedelbart när storanfallet började. Tillsammans med tyska Avdelning Kuhlmey gjorde hans regemente avgörande insatser vid framför allt Tali- Ihantala och Vuosalmi. Magnussons egna insatser vid skapandet och utvecklandet av Finlands flygvapen belönades med Mannerheimkorset av 2 kl. 26/6 1944 mitt under de avgörande striderna i den s.k. VKT- linjen.

Magnusson avgick ur aktiv tjänst 1946 och tog anställning vid Nordiska föreningsbanken som direktör för dess kontor i Varkaus och Lahtis, varefter han flyttade till huvudkontoret i Helsingfors, där han verkade fram till 1970. Befordrades 1993 till generalmajor i reserven. (J. Karhunen, Magnussonin laivue, 1969, Magnussonin voittoisat Brewsterit, 1982) ( Erik Appel)