Manner, Eeva-Liisa (f. 5/12 1921 Hfrs, d. 7/7 1995 Tfrs), författare. Manner debuterade 1944 och slog igenom 1956 med diktsamlingen Tämä matka, i vilken den finska modernismen snart fann en av sina förebilder. Hennes poesi är intensiv, försjunken i inre syner, desperat och musikalisk; ett urval i svensk översättning, Lekar för enslingar, utkom 1962. Kortromanen Tyttö taivaan laiturilla (1951) belönades med statens litteraturpris. Ett av Mannerss betydelsefullaste arbeten är diktsamlingen Fahrenheit 121 (1968), där hon skisserar upp spänningen mellan analytiskt tänkande och upplevelsemässig erfarenhet; själv ger hon företräde åt erfarenheten.
Bland Manners övriga verk märks balladromanen Varokaa voittajat (1972, sv. övers. Mainakes hundar, 1975), förlagd till ett fingerat latinskt land, där fattigdom och välstånd lever sida vid sida. Hon har även skrivit skådespel, bl.a. Uudenvuoden yö (1965, sv. övers. Nyårsnatt, s.å.) och Poltettu oranssi (1968), hörspel m.m. och verkat som översättare. Samlingsverket Runoja 1956-77 (1980) ger en sammanfattning av huvudmotiven i hennes lyrik. I Helena Sinervos dokumentärroman Runoilijan talossa (2004) porträtteras M. som en hudlös diktare i gränslandet mellan ångest och korta stunder av eufori. (T. Hökkä-Muroke, E- L.M., 1981)
Bland Manners övriga verk märks balladromanen Varokaa voittajat (1972, sv. övers. Mainakes hundar, 1975), förlagd till ett fingerat latinskt land, där fattigdom och välstånd lever sida vid sida. Hon har även skrivit skådespel, bl.a. Uudenvuoden yö (1965, sv. övers. Nyårsnatt, s.å.) och Poltettu oranssi (1968), hörspel m.m. och verkat som översättare. Samlingsverket Runoja 1956-77 (1980) ger en sammanfattning av huvudmotiven i hennes lyrik. I Helena Sinervos dokumentärroman Runoilijan talossa (2004) porträtteras M. som en hudlös diktare i gränslandet mellan ångest och korta stunder av eufori. (T. Hökkä-Muroke, E- L.M., 1981)