Manni, Tarmo

Manni, Tarmo (f. 30/7 1921 Saarijärvi, d. 24/9 1999 Hfrs), skådespelare. M. genomgick den finska teaterskolan 1942-45, var 1945-48 anställd vid Helsingin kansanteatteri och var därefter knuten till Kansallisteatteri. Han var en karaktärsskådespelare med temperament, fantasi och djup inlevelse, en färgstark personlighet. Privat kunde han vara sarkastisk och skarpt frispråkig, men också vänlig och omtänksam. M. skydde inte att spela ut med yviga gester; här märks t.ex. hans patetiskt komiska gestaltning av Tragikern i Ostrovskijs Skogen. Av övriga roller bör nämnas Konstantin i Måsen och Tuzenbach i Tre systrar. Oförglömlig var också hans blinda, rullstolsbundna Hamm i Samuel Becketts Slutspel. I Peter Weiss revolutionsdrama Marat i Ralf Långbackas regi 1965 tolkade han titelrollen med lidelsefullt patos. En enorm framgång och publiksuccé blev även hans brinnande djupt tragiska tolkning i Gogols En dåres anteckningar (Mielipuolen päiväkirja) 1986. Under sin avskedsföreställning på Kansallisteatteri satt han moltyst, helt klädd i vitt, i en timmes tid på scenen. M. gjorde också många personligt präglade film- och tv-roller, t.ex. huvudrollen i Valentin Vaalas Gabriel kom tillbaka (1951).

M. var en av Marimekkos skapare Armi Ratias goda vänner och axlade på dennas gård Bökars ofta rollen som ett slags allt i allo, trädgårdsmästare och ceremonimästare, som underhöll gästerna med roliga historier och tokiga infall. Hans motto var Solen är kvar (Aurinko on tallella). Erhöll professors titel 1982.(T.M.: 35-vuotistaiteilijajuhlakirja, red. L. Korkkula, 1980; T. Saarikoski, Elämä Tarmo Mannina, 2002) (Margita Andergård)