Martikainen, Olavi (Olli) (f. 7/10 1920 Kiihtelysvaara, d. 21/4 1979 Hfrs), målare. M. studerade 1949-52 vid Finlands konstakademis skola och ställde ut första gången 1949. M., Pikku-Olli kallad, uppmärksammades på Konstnärsgillets och Konstakademins utställningar under 1950- o. 60-t. Han hörde till de udda och excentriska konstnärer, som med sitt blotta sätt att leva gjorde sig till legender under sin livstid; han betraktades av många som den siste verklige konstnärsbohemen. Sin intensivaste målarperiod upplevde M. kanske under 1950-t., och han har under långa perioder varit mer eller mindre bortglömd. Mörkstämda målningar, med utgångspunkter bl.a. i Oktobergruppen, av ödsliga landskap eller ensamma figurer och figurgrupper, t.ex. samlade kring lägerelden, dominerade hans motivkrets. Ibland kunde motiven vara kraftigt dynamiska med marscherande eller dansande gestalter, och i vissa fall blev tavlorna helt abstrakta.
M. saknade ett ordentligt hem, och när alkoholen slutligen bröt ned honom, bodde han i en koja vid kärret i Mankans i Esbo. Nordiskt konstcentrum på Sveaborg uppmärksammade M. med en utställning sommaren 1986, och Hyvinge konstmuseum ordnade en retrospektiv utställning kring honom 1987. (Bengt von Bonsdorff)
M. saknade ett ordentligt hem, och när alkoholen slutligen bröt ned honom, bodde han i en koja vid kärret i Mankans i Esbo. Nordiskt konstcentrum på Sveaborg uppmärksammade M. med en utställning sommaren 1986, och Hyvinge konstmuseum ordnade en retrospektiv utställning kring honom 1987. (Bengt von Bonsdorff)