Melartin, Erik (Erkki) Gustaf (f. 7/2 1875 Kexholm, d. 14/2 1937 Helsinge), tonsättare. M. studerade 1892-99 vid Helsingfors musikinstitut för Martin Wegelius och 1899-1901 i Wien. Efter återkomsten till hemlandet var han verksam som orkesterledare i Viborg och från 1911 direktor för Helsingfors musikinstitut, som under hans ledning upplevde en expansionsperiod, vilket ledde till att det 1924 döptes till Helsingfors konservatorium.
Som tonsättare hade M. ett brett register: han komponerade sex symfonier (och två ofullbordade), symfoniska dikter, orkestersviter, en violinkonsert, fyra stråkkvartetter och andra kammarmusikverk, operan Aino (1909), en balett, musik för scenen, över 350 pianostycken, drygt 300 solosånger, ca 40 körsånger, violinstycken och arrangemang av folkvisor. Lyriken, främst representerad av sångerna, intar en framträdande plats i hans produktion. Stilmässigt sträcker den sig från nationalromantik till impressionism och 20-talsradikalism. Publicerade 1928 Credo, en samling aforismer (op. 150). Erhöll professors titel 1919.
Som tonsättare hade M. ett brett register: han komponerade sex symfonier (och två ofullbordade), symfoniska dikter, orkestersviter, en violinkonsert, fyra stråkkvartetter och andra kammarmusikverk, operan Aino (1909), en balett, musik för scenen, över 350 pianostycken, drygt 300 solosånger, ca 40 körsånger, violinstycken och arrangemang av folkvisor. Lyriken, främst representerad av sångerna, intar en framträdande plats i hans produktion. Stilmässigt sträcker den sig från nationalromantik till impressionism och 20-talsradikalism. Publicerade 1928 Credo, en samling aforismer (op. 150). Erhöll professors titel 1919.