Merikanto, Ukri Uolevi (f. 20/3 1950 Hfrs, d. där 25/7 2010), bildhuggare, son till Aarre Merikanto. Han studerade 1968-71 vid Finlands konstakademis skola och ställde ut första gången 1971. Merikanto är känd för sina abstrakta, mästerligt slipade skulpturer i svart eller röd granit och marmor eller blankpolerat stål, sammansatta av 2-4 stenar. Han har upprepat samma geometriskt, konformade, segelliknande skulpturer i både mindre och större format, som man lätt associerar med båtar och skepp. Skulpturerna utmärks av delarnas sneda komposition och asymmetri, som skapar en spänning i verket.
Merikanto har vunnit många pris i skulpturtävlingar; bland hans talrika offentliga arbeten kan nämnas monumentalskulpturerna "Granitsegel" (1983) utanför Sibelius-Akademins nya byggnad i Helsingfors, "Båtfärden" utanför stadshuset och kulturcentret i Träskända (1986-87), skulpturgruppen "Anadyomene" (1991) vid Mariehamns kyrka, "På land och hav" (1992) i Karleby och monumentet över Otto Manninen i Kangasniemi (2000). Undervisade 1974-79 vid Konstindustriella högskolan. (Bengt von Bonsdorff)
Merikanto har vunnit många pris i skulpturtävlingar; bland hans talrika offentliga arbeten kan nämnas monumentalskulpturerna "Granitsegel" (1983) utanför Sibelius-Akademins nya byggnad i Helsingfors, "Båtfärden" utanför stadshuset och kulturcentret i Träskända (1986-87), skulpturgruppen "Anadyomene" (1991) vid Mariehamns kyrka, "På land och hav" (1992) i Karleby och monumentet över Otto Manninen i Kangasniemi (2000). Undervisade 1974-79 vid Konstindustriella högskolan. (Bengt von Bonsdorff)
Merikanto, Ukri. Sambandet mellan material och form har fått ett konstfullt utförande i verket "Granitsegel", som avtäcktes 1983 vid invigningen av Sibelius-Akademins nya byggnad i Bortre Tölö i Hfrs. Foto: Schildts bildarkiv, T. Ørsted.