meteoriter, fasta kroppar, som från rymden fallit ned på jordytan. M. anses vara kollisionssplitter från bältet av småplaneter, asteroider, mellan Mars och Jupiter. Splitter från kometer når nämligen inte hela vägen ner till jordytan. I Finland har tretton m. tagits tillvara. Av dessa är följande iakttagna då de föll: 16/12 1813 i Savitaipale (Luotolax, vikt 0,8 kg), 12/3 1899 i Borgå lk (Bjurbölemeteoriten), 21/10 1901 vid Vittis kyrkby (14 kg tillvaratogs), 1/6 1902 vid Ladogastranden (Marjalahti, 45 kg tillvaratogs), 12/6 1910 vid S:t Michel (vikt 7 kg) och 2/8 1971 i Nagu (Haverö, 1,5 kg). Meteoritfynd har även gjorts 1913 i Varpaisjärvi (ca 1,5 kg, varav 0,1 kg bevarats), 1938 i Veckelax (ca 1 kg), 1962 i Valkeala (ca 0,7 kg), 1963 i Salla (7 kg), 1968 i Paltamo (160 g, bekräftades 1980) och 1974 i Orimattila (1,9 kg). Under de senare åren har ett flertal fall iakttagits över Finland, men ingenting har t.v. kunnat bärgas.
Samtliga ovannämnda m. förvaras i Helsingfors universitets stenmuseum, som har en betydande meteoritsamling, omfattande bl.a. ett stycke av världens äldsta kända m. (föll 16/11 1492 i Elsass). En meteorit, som förvarades i den gamla Åbo akademi, förstördes förmodligen vid Åbo brand 1827, men ett gram har bevarats i naturhistoriska museet i Paris, dit den hade sänts för undersökning.
Meteoritforskningen i Finland har anor sedan 1800-t. och bedrevs bl.a. av Wilhelm Ramsay, Leonard Borgström och Walter Wahl samt under 1900-t. framför allt av Birger Wiik.
Stora meteoritnedslag har gett flera spår i Finland, och dessa är alla mycket gamla. Den första nedslagskrater som påvisades, sjön Lappajärvi i Österbotten 1976, är en av de yngsta med åldern ungefär 77 milj. år. Under 1980- o. 90-t. påvisades ett tiotal nedslagskratrar i landet, bland dem Lumparn på Åland och Söderfjärden utanför Vasa, vardera omkring en miljard år gamla. Den senast funna är Keuruusselkä i Keuruu, vars nedslagsnatur påvisades år 2003. Det yngsta nedslaget i närområdet är hundrameterskratern Kaali på Ösel, som uppstod vid ett nedslag för endast 4 000 år sedan. (K. Lodders/B. Fegley, The planetary scientist´s companion, 1998; H. Oja/A. Palviainen, Maailmankaikkeus 2005 - tähtitieteen vuosikirja, 2005)
Samtliga ovannämnda m. förvaras i Helsingfors universitets stenmuseum, som har en betydande meteoritsamling, omfattande bl.a. ett stycke av världens äldsta kända m. (föll 16/11 1492 i Elsass). En meteorit, som förvarades i den gamla Åbo akademi, förstördes förmodligen vid Åbo brand 1827, men ett gram har bevarats i naturhistoriska museet i Paris, dit den hade sänts för undersökning.
Meteoritforskningen i Finland har anor sedan 1800-t. och bedrevs bl.a. av Wilhelm Ramsay, Leonard Borgström och Walter Wahl samt under 1900-t. framför allt av Birger Wiik.
Stora meteoritnedslag har gett flera spår i Finland, och dessa är alla mycket gamla. Den första nedslagskrater som påvisades, sjön Lappajärvi i Österbotten 1976, är en av de yngsta med åldern ungefär 77 milj. år. Under 1980- o. 90-t. påvisades ett tiotal nedslagskratrar i landet, bland dem Lumparn på Åland och Söderfjärden utanför Vasa, vardera omkring en miljard år gamla. Den senast funna är Keuruusselkä i Keuruu, vars nedslagsnatur påvisades år 2003. Det yngsta nedslaget i närområdet är hundrameterskratern Kaali på Ösel, som uppstod vid ett nedslag för endast 4 000 år sedan. (K. Lodders/B. Fegley, The planetary scientist´s companion, 1998; H. Oja/A. Palviainen, Maailmankaikkeus 2005 - tähtitieteen vuosikirja, 2005)