Mether-Borgström, Ernst Johan (f. 2/8 1917 Hfrs, d. 28/6 1996 Esbo), målare, grafiker, skulptör. Mether-Borgström studerade 1937-41 vid Centralskolan för konstflit (bruksgrafiska linjen) och 1945-47 vid Finlands konstakademis skola samt ställde ut första gången (metallgrafik) 1941. Han arbetade 1941-42 som reklamgrafiker vid Oy Tilgmann Ab och 1942-45 bl.a. som illustratör på Erva-Latvalas reklambyrå. I Mether-Borgströms tidiga målningar från 1940-talet och början av 1950-talet finner man vid sidan av humoristiska porträtt och tidiga självporträtt även stadslandskap från bl.a. Rom och Paris (den första studieresan 1949) samt landskap från Sydfrankrike. Samtidigt framträdde Mether-Borgström också som grafiker med etsningar, naturalistiska och detaljrika, stundom i en lätt humoristisk eller surrealistisk anda, med liknande motiv som i måleriet, t.ex. stadsvyer och ofta förekommande motiv ur bl.a. cirkuslivet.
Mether-Borgström hade under sina vistelser i Paris i slutet av 1940- och början av 50-talet blivit intresserad av den ickeföreställande, geometriska konsten och av Paul Klees konst. Han räknas i dag till banbrytarna för det konstruktivistiska måleriet och skulpturen i Finland. Fr.o.m. slutet av 1950-talet blev Mether-Borgström mest känd för sina abstrakta och konkreta målningar i olja och akrylfärger, gouacher och akvareller, serigrafier och färglitografier, samt målade stålkonstruktioner och utkast till monumentalskulpturer. Utmärkande för Mether-Borgströms konst var den lättsamma och glada tonen, som skilde hans arbeten från många andra abstrakta målares och konstruktivistiska grafikers. Vid sidan av sitt abstrakta måleri förmådde Mether-Borgström ännu efter det han helt övergått till det abstrakta göra många fullt naturalistiska beställningsporträtt. Offentliga målningar av honom finns bl.a. i samskolan i Riihimäki (1967), stadshuset i Esbo (1979) och Kuopio universitet (1982) samt skulpturer bl.a. i Esbo centrum 1986. M. deltog i biennalen i Venedig 1958, som förste finländare med abstrakta arbeten. Han undervisade 1945-47 vid Finlands konstakademis skola och tillhörde den s.k. Purnugruppen, som sedan 1967 ställde ut hos Aimo Tukiainen i Orivesi, och Dimensiogruppen, till vilken han anslöt sig 1972, samma år den grundades. En minnesutställning över M. arrangerades i Ateneum 1997. Erhöll akademikers titel 1991. (Kymmenen taiteilijaa, 1962; M. Koivula m.fl., E.M-B., 1984; E.M-B. - konstnär med färg och glädje, red. L. Lindqvist, 1996; E.M-B, red. E. Anttonen, 1997) (Bengt von Bonsdorff)
Mether-Borgström hade under sina vistelser i Paris i slutet av 1940- och början av 50-talet blivit intresserad av den ickeföreställande, geometriska konsten och av Paul Klees konst. Han räknas i dag till banbrytarna för det konstruktivistiska måleriet och skulpturen i Finland. Fr.o.m. slutet av 1950-talet blev Mether-Borgström mest känd för sina abstrakta och konkreta målningar i olja och akrylfärger, gouacher och akvareller, serigrafier och färglitografier, samt målade stålkonstruktioner och utkast till monumentalskulpturer. Utmärkande för Mether-Borgströms konst var den lättsamma och glada tonen, som skilde hans arbeten från många andra abstrakta målares och konstruktivistiska grafikers. Vid sidan av sitt abstrakta måleri förmådde Mether-Borgström ännu efter det han helt övergått till det abstrakta göra många fullt naturalistiska beställningsporträtt. Offentliga målningar av honom finns bl.a. i samskolan i Riihimäki (1967), stadshuset i Esbo (1979) och Kuopio universitet (1982) samt skulpturer bl.a. i Esbo centrum 1986. M. deltog i biennalen i Venedig 1958, som förste finländare med abstrakta arbeten. Han undervisade 1945-47 vid Finlands konstakademis skola och tillhörde den s.k. Purnugruppen, som sedan 1967 ställde ut hos Aimo Tukiainen i Orivesi, och Dimensiogruppen, till vilken han anslöt sig 1972, samma år den grundades. En minnesutställning över M. arrangerades i Ateneum 1997. Erhöll akademikers titel 1991. (Kymmenen taiteilijaa, 1962; M. Koivula m.fl., E.M-B., 1984; E.M-B. - konstnär med färg och glädje, red. L. Lindqvist, 1996; E.M-B, red. E. Anttonen, 1997) (Bengt von Bonsdorff)