Mörne, Arvid Håkan (f. 5/2 1900 Hfrs, d. 24/12 1961 Mariehamn), författare, son till Arvid M. Efter kemistudier och en kort tid som redaktör för Allas Krönika debuterade han med reseskildringen Från hamn till hamn (1927), friska bilder från en sjöresa som förde honom ända till Latinamerika. Det blev inledningen till ett författarskap med stark internationell inriktning.
M. gjorde långa resor till olika världsdelar och skildrade sina intryck på ett ytterst levande sätt. Böcker som Afrikansk oro (1936), Väderbitet sagoland (1938), som handlade om Lofoten, och Alfred, vagabonden (1936) gav honom en stor läsekrets både i Finland och Sverige. Till hans främsta reseböcker hör Den förgyllda fattigdomen (1949), som ger en djupdimension på Centralamerika, och Aftonsolens länder (1956), som beskriver strövtåg i Portugal och Galizien. M. var en äventyrare med stor bildning i bagaget och en nyfikenhet som smittar av sig på läsaren. Det innebär att böckerna kan läsas både som rapporter av ett skarpögt tidsvittne och som kulturhistoriska odysséer.
M. hade även skönlitterära ambitioner. Sjöresorna inspirerade till en rad romaner, där det hårda och av maskulin jargong präglade livet ombord på den tidens fartyg skildrades på ett osmyckat sätt. Destinerad till Jemen (1937) är en thriller med psykologisk underton. Den friska sjöromanen Havets bröd (1956) blev M:s största framgång, belönades med stora skandinaviska romanpriset och trycktes i betydande upplagor. Hans sista bok Hemåt i natten (1959) var ett mindre lyckat försök att bryta ny litterär mark genom ett drama i skärgårdsmiljö. Mellan sina resor verkade M. från 1945 som framgångsrik äppelodlare i Geta på Åland. (Gustaf Widén)
Mörne, Håkan. Pärmen till den danska översättningen av vinterkrigsskildringen Ärans vinter (1940), som hörde till de böcker som sattes på index under efterkrigsåren. Foto: Schildts bildarkiv.