Morbykeramik, kallas en grov keramik, vars lermassa avmagrats med stora korn av kvarts och glimmer. Orneringen är sparsam - den är ofta utförd med en karakteristisk s.k. "kattfotstämpel" - och begränsas till kärlens hals och buk. M. förekommer på ett femtiotal boplatser och i enkla rösen från äldsta järnålder längs kusten från Borgå i ö. till Alahärmä i n. M. dateras till förromersk och romersk järnålder (400 f.Kr.-200 e.Kr). Den har sina rötter i bronsåldern och kan ses som ett viktigt indicium för bosättningskontinuitet. Under Morbykeramikens tid var järntillverkning allmänt känd. Hushållningen baserade sig på en blandekonomi, där jordbruk och boskapsskötsel dominerade över de gamla fångstnäringarna. Kontakterna till områdena s. om Finska viken var livliga. (C.F. Meinander, Dåvits - En essä om förromersk järnålder i Finskt Museum, 1969) (Torsten Edgren)