Munck, Adolf Fredrik (f. 28/4 1749 S:t Michels sn, d 18/7 1831 Carrara), ämbetsman. M. kom 1765 som page till hovet i Stockholm och gjorde där en snabb karriär; blev förste hovstallmästare 1777 och beklädde fram till 1789 ett flertal höga poster. Hans gunst hos Gustav III förefaller delvis ha berott på att han i mitten av 1770-t. lyckades försona denne med drottningen, vilket slutligen resulterade i en tronarvinge. (M. utpekades både av samtiden och av eftervärlden som far till Gustav IV Adolf, men ryktet var uppenbarligen grundlöst; M:s bistånd var av allt att döma av tekniskt rådgivande art).
M. motsatte sig kriget mot Ryssland 1788 men deltog i krigsförberedelserna och satt juni-december 1789 i den regering som styrde under kungens frånvaro. Efter kriget var M. inblandad i ett försök att prångla ut falska s.k. fahnehjelmare, ett slags sedlar, som hade utfärdats av fältkommissariatet i Borgå 1790. Kungen, som led av kassabrist, var antagligen den som gav order om falskmynteriet. Det är oklart vem som förmedlade ordern till Charles Apelqvist som tryckte sedlarna. M., som tidigare på uppdrag av Gustav III övervakat präglingen av falska ryska mynt, åtog sig hösten 1791 att sälja falska fahnehjelmare i tron att han gjorde kungen en tjänst. Enligt en annan tolkning tog M. för egen vinning initiativ till tryckningen av de falska sedlarna. Sedan tilltaget uppdagats 1792, blev M. (som vid det laget hade fallit i onåd) tvungen att gå i landsflykt och dog i fattigdom i Italien. Han blev 1778 friherre och 1788 greve. (Konung Gustaf III:s brevväxling med A.F.M., 1933; O. Nikula, Falska och äkta mynt under Gustav III:s ryska krig, 1949; A.F.M 29.4.1749-18.7.1831-en hovgunstlings uppgång och fall, 1991)
M. motsatte sig kriget mot Ryssland 1788 men deltog i krigsförberedelserna och satt juni-december 1789 i den regering som styrde under kungens frånvaro. Efter kriget var M. inblandad i ett försök att prångla ut falska s.k. fahnehjelmare, ett slags sedlar, som hade utfärdats av fältkommissariatet i Borgå 1790. Kungen, som led av kassabrist, var antagligen den som gav order om falskmynteriet. Det är oklart vem som förmedlade ordern till Charles Apelqvist som tryckte sedlarna. M., som tidigare på uppdrag av Gustav III övervakat präglingen av falska ryska mynt, åtog sig hösten 1791 att sälja falska fahnehjelmare i tron att han gjorde kungen en tjänst. Enligt en annan tolkning tog M. för egen vinning initiativ till tryckningen av de falska sedlarna. Sedan tilltaget uppdagats 1792, blev M. (som vid det laget hade fallit i onåd) tvungen att gå i landsflykt och dog i fattigdom i Italien. Han blev 1778 friherre och 1788 greve. (Konung Gustaf III:s brevväxling med A.F.M., 1933; O. Nikula, Falska och äkta mynt under Gustav III:s ryska krig, 1949; A.F.M 29.4.1749-18.7.1831-en hovgunstlings uppgång och fall, 1991)