narkotikabrott

narkotikabrott. Finländsk narkotikapolitik bygger på ett totalförbud. Tillverkning och handel med narkotika kriminaliserades 1956, medan bruk av narkotika blev straffbart 1966. 1993 fick narkotikabrotten ett eget kapitel (50 kap.) i strafflagen. Grundstadgandet om n. täcker flera olika gärningssätt. Enligt stadgandet är det kriminaliserat att t.ex. tillverka, sälja, förmedla, föra in eller ut ur landet och att inneha narkotika. Eget bruk av narkotika är även kriminaliserat. För n. kan dömas till böter eller fängelse i högst två år. Ifall narkotikabrottet kan anses grovt kan fängelsestraffet uppgå till 10 år. Även förberedelse till och främjande av n. är straffbart. Som motvikt till den omfattande kriminaliseringen finns i lagen ett stadgande om åtgärdseftergift som gäller eget bruk och andra brott i samband med detta. (Thomas Forss)