Nastola, kommun i Päijänne-Tavastland 15 km s.o. om Lahtis, Södra Finlands region. Areal 325 km2, invånare 15 027 (2011).
Nastola är huvudsakligen beläget mellan de parallella ryggarna av Inre och Yttre Salpausselkä; den senare reser sig vid kyrkbyn 145 m ö.h. och fortsätter därifrån mot ö. som en bred platå, varvid den utsänder flera utlöpare mot n. Mellan de stora ändmoränerna löper talrika dalar i n.-s. riktning. De uppfylls av myrar och sjöar, som avvattnas av Kymmene älv. Huvudbygden, med tätorterna Villähde (ca 3 500 inv. 2003), Nastola kyrkby (6 500 inv. 2003) och Uusikylä (2 100 inv. 2003), sträcker sig som ett band utmed landsvägen Lahtis-Kouvola och S. Finlands stambana, som båda är byggda på Yttre Salpausselkä. Där finns en livaktig industri, inom vilken plast-, metall- och träindustrin är starkt representerade. Av större industriarbetsgivare kan nämnas Wihuri Oy:s emballagefabrik Wipak (etabl. 1969, 450 anst. 2003), Novart Oy (gr. 1945, 250 anst. 2004, tillv. köksinredningar), karosserifabriken Lahden autokori Oy (gr. 1945, 200 anst. 2004) och Levypyörä Oy (mek. verkstad, gr. 1955, 160 anst. 2004). Bland inrättningar märks Pajulahti idrottsinstitut (gr. 1929 av AIF), med faciliteter för bl.a. friidrott, fotboll, tennis, issporter, simning och orientering.
Nastola, tidigare Uusikylä (Nyby), nämns som administrativ socken 1478, blev kapell under Hollola 1555 och bildade egen församling 1860. Träkyrka, uppförd 1802-04. Där utkämpades i april 1918 hårda strider mellan retirerande röda styrkor och tyska trupper. Under kriget 1941-44 var huvudfånglägret för sovjetiska soldater förlagt till Nastola; av de totalt 64 000 fångar som internerades där avled drygt ettusen. Ett monument (V. Feodorov) restes 1987 på lägrets begravningsplats. 1956 inkorporerades två byar med Lahtis, vilket innebar en betydande åderlåtning av kommunen, vars befolkningstillväxt dock har främjats av stadens närhet. (A. Mäkelä, Nastolan historia, 3 bd, 1979-91; M. Lehtinen, Nastolan erä- ja rajahistoria, 2 bd, 1950)
Nastola är huvudsakligen beläget mellan de parallella ryggarna av Inre och Yttre Salpausselkä; den senare reser sig vid kyrkbyn 145 m ö.h. och fortsätter därifrån mot ö. som en bred platå, varvid den utsänder flera utlöpare mot n. Mellan de stora ändmoränerna löper talrika dalar i n.-s. riktning. De uppfylls av myrar och sjöar, som avvattnas av Kymmene älv. Huvudbygden, med tätorterna Villähde (ca 3 500 inv. 2003), Nastola kyrkby (6 500 inv. 2003) och Uusikylä (2 100 inv. 2003), sträcker sig som ett band utmed landsvägen Lahtis-Kouvola och S. Finlands stambana, som båda är byggda på Yttre Salpausselkä. Där finns en livaktig industri, inom vilken plast-, metall- och träindustrin är starkt representerade. Av större industriarbetsgivare kan nämnas Wihuri Oy:s emballagefabrik Wipak (etabl. 1969, 450 anst. 2003), Novart Oy (gr. 1945, 250 anst. 2004, tillv. köksinredningar), karosserifabriken Lahden autokori Oy (gr. 1945, 200 anst. 2004) och Levypyörä Oy (mek. verkstad, gr. 1955, 160 anst. 2004). Bland inrättningar märks Pajulahti idrottsinstitut (gr. 1929 av AIF), med faciliteter för bl.a. friidrott, fotboll, tennis, issporter, simning och orientering.
Nastola, tidigare Uusikylä (Nyby), nämns som administrativ socken 1478, blev kapell under Hollola 1555 och bildade egen församling 1860. Träkyrka, uppförd 1802-04. Där utkämpades i april 1918 hårda strider mellan retirerande röda styrkor och tyska trupper. Under kriget 1941-44 var huvudfånglägret för sovjetiska soldater förlagt till Nastola; av de totalt 64 000 fångar som internerades där avled drygt ettusen. Ett monument (V. Feodorov) restes 1987 på lägrets begravningsplats. 1956 inkorporerades två byar med Lahtis, vilket innebar en betydande åderlåtning av kommunen, vars befolkningstillväxt dock har främjats av stadens närhet. (A. Mäkelä, Nastolan historia, 3 bd, 1979-91; M. Lehtinen, Nastolan erä- ja rajahistoria, 2 bd, 1950)
Nastola. I kommunen restes 1990 en minnessten över de arbetare som avled av sjukdomar och svåra förhållanden när järnvägen mellan Riihimäki och S:t Petersburg byggdes på 1860-t. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.