nationalekonomi. Att vara ekonomisk innebär att handskas rationellt med knappa resurser. N. är läran om att handla ekonomiskt på det nationella planet. N. är en samhällsvetenskap som beskriver och analyserar samverkan mellan ekonomiska subjekt, t.ex. hushåll, företag och offentliga samfund. Dessa subjekt skaffar sig resurser och använder sedan resurserna för att tillfredsställa sina behov.
Den klassiska n. utgår från att ekonomiska subjekt drivs av ett egenintresse och eftersträvar att maximera nyttan av sitt handlande. I ekonomiska teorier finns ett inbyggt antagande om rationalitet: resursförsedda individer och organisationer utvärderar olika alternativ och försöker maximera sin vinst eller något annat utbyte av sitt handlande.
Som så många andra samhällsvetenskaper har n. sitt upphov i upplysningstidens moralfilosofi och politiska ideologier. Uppkomsten av marknader för nya varor, för arbetskraft och för kapital samt många tekniska innovationer ökade då intresset för ekonomiska fenomen. Skotten Adam Smiths bok Om nationernas rikedom (1776) skapade den första teoretiska grunden för nationalekonomiska betraktelser. Befolkningsutvecklingen, utrikeshandeln, penningmarknaden, inkomstfördelningen och prisbildningen sattes efter hand under nationalekonomernas lupp.
År 1747 inrättades vid Åbo akademi en professur i ekonomi och botanik. Botanik var tidens modeämne; följaktligen fick ekonomin en undanskymd roll i universitetsundervisningen och -forskningen. I mitten av 1700-t. uppträdde också Anders Chydenius, vår mest originelle tänkare i ekonomiska frågor och en föregångare till Adam Smith.
Först i slutet av 1800-t. fick europeiska universitet lärostolar i n. De nya professurerna placerades i de juridiska fakulteterna. I Finland fanns i slutet av 1800-t. en professur i ekonomisk rätt och n. (Nordström, Johan Jakob). En professur i enbart n. inrättades 1906, nu inom filosofiska fakulteten. Också Tekniska högskolan var tidigt ute: 1911 utnämndes Yrjö Jahnsson till professor i n. J.V. Tallqvist blev sedermera känd som den ledande svenskspråkige nationalekonomen. Han var verksam vid Helsingfors universitet, först som docent i n. och statistik (1900-22), sedan som e.o. professor i n.
En finsk nationalekonomisk förening, Kansantaloudellinen yhdistys, konstituerade sig officiellt 1891. Den hade sitt ursprung i en förening grundad 1884. Föreningen inspirerades till en början av den tyska historiska skolan och Verein für Sozialpolitik. År 1894 grundades en annan förening, Ekonomiska samfundet i Finland, som hade svenska som språk för förhandlingarna. Ekonomiska samfundet fick från början en liberal inriktning. År 1936 tillkom ytterligare en förening, Nationalekonomiska sällskapet (Taloustieteellinen seura). Den ägnar sig åt teoribildning och nyaste forskningsresultat. Ekonomiska samfundet och Kansantaloudellinen yhdistys utger tidskrifter, Nationalekonomiska sällskapet en årsbok.
N. har expanderat i två riktningar. För det första har n. intresserat sig för allt fler samhälleliga fenomen. För det andra har man fört in allt mer nyanserade antaganden i teorierna. Den neoklassiska skolan bidrog med marginalanalysen. Något senare infördes risk och osäkerhet. Spelteoretikerna skapade analysen av jämviktslägen i icke-kooperativa spel. Efter hand har skillnaderna i information och kostnaderna för ökad information kommit med i bilden. Det på 1960- o. 70-t. förhärskande intresset för makroekonomi - konjunkturer, inflation och tillväxt - har förbytts i ett ökat intresse för n:s mikroekonomiska grunder. Se även bl.a. konjunkturpolitik. (L. Harmaja, Kansantaloudellinen yhdistys 1884-1934, 1934; H. Björkqvist, Den nationalekonomiska vetenskapens utveckling i Finland intill år 1918, 1986; J. Anttila m.fl., Mallinikkareita ja isokenkäisiä: Taloustieteellinen seura 1936-1996, 1996) (Bertil Roslin)
Den klassiska n. utgår från att ekonomiska subjekt drivs av ett egenintresse och eftersträvar att maximera nyttan av sitt handlande. I ekonomiska teorier finns ett inbyggt antagande om rationalitet: resursförsedda individer och organisationer utvärderar olika alternativ och försöker maximera sin vinst eller något annat utbyte av sitt handlande.
Som så många andra samhällsvetenskaper har n. sitt upphov i upplysningstidens moralfilosofi och politiska ideologier. Uppkomsten av marknader för nya varor, för arbetskraft och för kapital samt många tekniska innovationer ökade då intresset för ekonomiska fenomen. Skotten Adam Smiths bok Om nationernas rikedom (1776) skapade den första teoretiska grunden för nationalekonomiska betraktelser. Befolkningsutvecklingen, utrikeshandeln, penningmarknaden, inkomstfördelningen och prisbildningen sattes efter hand under nationalekonomernas lupp.
År 1747 inrättades vid Åbo akademi en professur i ekonomi och botanik. Botanik var tidens modeämne; följaktligen fick ekonomin en undanskymd roll i universitetsundervisningen och -forskningen. I mitten av 1700-t. uppträdde också Anders Chydenius, vår mest originelle tänkare i ekonomiska frågor och en föregångare till Adam Smith.
Först i slutet av 1800-t. fick europeiska universitet lärostolar i n. De nya professurerna placerades i de juridiska fakulteterna. I Finland fanns i slutet av 1800-t. en professur i ekonomisk rätt och n. (Nordström, Johan Jakob). En professur i enbart n. inrättades 1906, nu inom filosofiska fakulteten. Också Tekniska högskolan var tidigt ute: 1911 utnämndes Yrjö Jahnsson till professor i n. J.V. Tallqvist blev sedermera känd som den ledande svenskspråkige nationalekonomen. Han var verksam vid Helsingfors universitet, först som docent i n. och statistik (1900-22), sedan som e.o. professor i n.
En finsk nationalekonomisk förening, Kansantaloudellinen yhdistys, konstituerade sig officiellt 1891. Den hade sitt ursprung i en förening grundad 1884. Föreningen inspirerades till en början av den tyska historiska skolan och Verein für Sozialpolitik. År 1894 grundades en annan förening, Ekonomiska samfundet i Finland, som hade svenska som språk för förhandlingarna. Ekonomiska samfundet fick från början en liberal inriktning. År 1936 tillkom ytterligare en förening, Nationalekonomiska sällskapet (Taloustieteellinen seura). Den ägnar sig åt teoribildning och nyaste forskningsresultat. Ekonomiska samfundet och Kansantaloudellinen yhdistys utger tidskrifter, Nationalekonomiska sällskapet en årsbok.
N. har expanderat i två riktningar. För det första har n. intresserat sig för allt fler samhälleliga fenomen. För det andra har man fört in allt mer nyanserade antaganden i teorierna. Den neoklassiska skolan bidrog med marginalanalysen. Något senare infördes risk och osäkerhet. Spelteoretikerna skapade analysen av jämviktslägen i icke-kooperativa spel. Efter hand har skillnaderna i information och kostnaderna för ökad information kommit med i bilden. Det på 1960- o. 70-t. förhärskande intresset för makroekonomi - konjunkturer, inflation och tillväxt - har förbytts i ett ökat intresse för n:s mikroekonomiska grunder. Se även bl.a. konjunkturpolitik. (L. Harmaja, Kansantaloudellinen yhdistys 1884-1934, 1934; H. Björkqvist, Den nationalekonomiska vetenskapens utveckling i Finland intill år 1918, 1986; J. Anttila m.fl., Mallinikkareita ja isokenkäisiä: Taloustieteellinen seura 1936-1996, 1996) (Bertil Roslin)