nazism, politisk rörelse och ideologi som utgjorde den idémässiga grunden för Adolf Hitlers NSDAP och ett stort antal efterföljare över hela Europa utom Sovjetunionen. N. kan uppfattas som en del av fascismen i vidsträckt bemärkelse och därtill inordnas även under det större samlande begreppet högerextremism.
Ett parti som bar denna beteckning ( Suomen kansallissosialistinen liitto, SKSL) bildades 1932 av Yrjö Ruutu, som gav organisation en socialradikal tendens som gjorde att den påminde om den tidiga italienska fascismen och den av bröderna Strasser ledda vänsterfraktionen inom NSDAP. Detta år grundade även jägarkaptenen Arvi Kalsta Finlands folkorganisation (FFO), som representerade en n. av "hitlerskt" snitt. Den senare var den mest betydande av det halva dussintal organisationer med mer eller mindre stark nazistisk anstrykning som existerade på 1930-t. Samtliga av dem dog ut under decenniets senare del, men n. återkom inför och under fortsättningskriget 1941-44, då Finland kämpade vid Tysklands sida.
Inte heller de grupperingar som uppträdde under den andra vågen av n. fick annat än marginell betydelse. Det finlandssvenska Samfundet Folkgemenskap bildades redan i oktober 1940. Hösten 1940 tillkom även en annan nationalsocialistisk sammanslutning, senare kallad Suomalainen kansallissosialistinen työjärjestö (SKT). Grundare var diplomaten Teo Snellman, som 1942 framlade rörelsens program i den lilla skriften Suomalainen kansallissosialismi. Programmet bar liksom de övriga finländska nazistgrupperingarnas tydliga spår av impulser från tyska nazistpartiets program av 1920. Organisationen utgav bl.a. veckotidningen Vapaa Suomi, som redigerades av Snellman.
Också Arvi Kalsta var politiskt verksam under fortsättningskriget. Kalsta bildade likaså hösten 1940 samfundet Kansallissosialistien järjestö (KSJ), som dock drabbades av en svår motgång sedan ledarens tidigare trogne vapendragare redan före kriget, den under depressionsåren konkursdrabbade företagaren Yrjö Raikas (1888-1962), i december 1941 bröt sig ut och bildade en egen konkurrerande organisation, Suomen kansallissosialistit (SKS). Raikas tog med sig språkröret Kansallissosialisti, som var den mest avancerade av de nationalsocialistiska tidskrifterna och under hans egid t.o.m. i två repriser en daglig tidning.
De tre organisationerna (Samfundet Folkgemenskap, SKT och KSJ) verkade våren 1941 aktivt för att värva medlemmar till den finländska SS-bataljonen, men de lyckades inte vinna något inflytande över hur det hela omsattes i praktiken. Nazistpressen i Finland finansierades bl.a. av apotekaren Y.W. Jalander, som redan 1938-39 på egen hand gav ut tidskriften Siniristi. Detta var även namnet på den organisation som skriftställaren m.m. Erkki Räikkönen bildade i början av 1942.
Från hösten 1940 till sommaren 1944 gjordes upprepade men fruktlösa försök att ena den splittrade finländska extremhögern. Det mest ambitiösa ägde rum 1942-43 inom ramen för Suomen valtakunnan liitto, som var avsedd att bli en samlingsorganisation för de små nazistiska rörelserna och nazistiska element inom det större ultrahögerpartiet IKL. Samtliga nationalsocialistiska organisationer upplöstes genom bestämmelserna i vapenstilleståndsfördraget med Sovjetunionen i september 1944.
S.k. nynazism uppträdde också i Finland under senare delen av 1900-t., särskilt efter Sovjetunionens sönderfall, men rörelserna var ännu obetydligare än under den tidigare epoken. Av deras ledare uppnådde Pekka Siitoin (1944-2003) en viss ryktbarhet; denne grundade ett om den ursprungliga n. påminnande "nationaldemokratiskt" parti 1976, men även detta splittrades till slut i flera fraktioner. (H. Ekberg, Führerns trogna följeslagare: den finländska nazismen 1932-1944, 1991) (Henrik Ekberg)
Ett parti som bar denna beteckning ( Suomen kansallissosialistinen liitto, SKSL) bildades 1932 av Yrjö Ruutu, som gav organisation en socialradikal tendens som gjorde att den påminde om den tidiga italienska fascismen och den av bröderna Strasser ledda vänsterfraktionen inom NSDAP. Detta år grundade även jägarkaptenen Arvi Kalsta Finlands folkorganisation (FFO), som representerade en n. av "hitlerskt" snitt. Den senare var den mest betydande av det halva dussintal organisationer med mer eller mindre stark nazistisk anstrykning som existerade på 1930-t. Samtliga av dem dog ut under decenniets senare del, men n. återkom inför och under fortsättningskriget 1941-44, då Finland kämpade vid Tysklands sida.
Inte heller de grupperingar som uppträdde under den andra vågen av n. fick annat än marginell betydelse. Det finlandssvenska Samfundet Folkgemenskap bildades redan i oktober 1940. Hösten 1940 tillkom även en annan nationalsocialistisk sammanslutning, senare kallad Suomalainen kansallissosialistinen työjärjestö (SKT). Grundare var diplomaten Teo Snellman, som 1942 framlade rörelsens program i den lilla skriften Suomalainen kansallissosialismi. Programmet bar liksom de övriga finländska nazistgrupperingarnas tydliga spår av impulser från tyska nazistpartiets program av 1920. Organisationen utgav bl.a. veckotidningen Vapaa Suomi, som redigerades av Snellman.
Också Arvi Kalsta var politiskt verksam under fortsättningskriget. Kalsta bildade likaså hösten 1940 samfundet Kansallissosialistien järjestö (KSJ), som dock drabbades av en svår motgång sedan ledarens tidigare trogne vapendragare redan före kriget, den under depressionsåren konkursdrabbade företagaren Yrjö Raikas (1888-1962), i december 1941 bröt sig ut och bildade en egen konkurrerande organisation, Suomen kansallissosialistit (SKS). Raikas tog med sig språkröret Kansallissosialisti, som var den mest avancerade av de nationalsocialistiska tidskrifterna och under hans egid t.o.m. i två repriser en daglig tidning.
De tre organisationerna (Samfundet Folkgemenskap, SKT och KSJ) verkade våren 1941 aktivt för att värva medlemmar till den finländska SS-bataljonen, men de lyckades inte vinna något inflytande över hur det hela omsattes i praktiken. Nazistpressen i Finland finansierades bl.a. av apotekaren Y.W. Jalander, som redan 1938-39 på egen hand gav ut tidskriften Siniristi. Detta var även namnet på den organisation som skriftställaren m.m. Erkki Räikkönen bildade i början av 1942.
Från hösten 1940 till sommaren 1944 gjordes upprepade men fruktlösa försök att ena den splittrade finländska extremhögern. Det mest ambitiösa ägde rum 1942-43 inom ramen för Suomen valtakunnan liitto, som var avsedd att bli en samlingsorganisation för de små nazistiska rörelserna och nazistiska element inom det större ultrahögerpartiet IKL. Samtliga nationalsocialistiska organisationer upplöstes genom bestämmelserna i vapenstilleståndsfördraget med Sovjetunionen i september 1944.
S.k. nynazism uppträdde också i Finland under senare delen av 1900-t., särskilt efter Sovjetunionens sönderfall, men rörelserna var ännu obetydligare än under den tidigare epoken. Av deras ledare uppnådde Pekka Siitoin (1944-2003) en viss ryktbarhet; denne grundade ett om den ursprungliga n. påminnande "nationaldemokratiskt" parti 1976, men även detta splittrades till slut i flera fraktioner. (H. Ekberg, Führerns trogna följeslagare: den finländska nazismen 1932-1944, 1991) (Henrik Ekberg)