Nervander, Johan Jakob (f. 23/2 1805 Nystad, d. 15/3 1848 Hfrs), fysiker och skald, fil.kand. 1827 med det högsta röstetal som dittills hade uppnåtts vid Åbo akademi; far till Emil N. Den högt begåvade N. stod sedan unga år på förtrolig fot med J.L. Runeberg, han var eldsjälen i Lördagssällskapet. N:s diktning var till en början starkt påverkad av nyromantiken, men gick senare mot större enkelhet, bl.a. i diktcykeln Jephtas bok (1840), hans mest helgjutna arbete. N:s skrifter utgavs 1850 i två band med biografisk inledning av J.V. Snellman.
Sedan N. 1832 blivit adjunkt i fysik vid universitetet i Hfrs avtog hans verksamhet småningom som diktare, och det naturvetenskapliga arbetet upptog efter hand allt mer av hans tid. N. erhöll universitetets stora resestipendium och företog 1832-36 en lång resa i Europa och besökte de stora fysiklaboratorierna. Han hade skött professuren i fysik redan från 1829 och blev 1838 e.o. samt 1845 ordinarie professor.
N:s förnämsta insats inom fysiken var utvecklandet av en galvanometer (tangentbussol), med vilken elektrisk ström kunde mätas noggrannare än tidigare. Han redogjorde för detta instrument under sin vistelse i Paris under Europatouren och blev med ett slag känd i vida fysikerkretsar; han erbjöds bl.a. 1835 en professur i Jena, men avböjde. På N:s initiativ grundades 1838 ett magnetiskt och meteorologiskt observatorium i Kajsaniemi, Hfrs, och han blev dess första direktor. Under hans ledning inleddes noggranna mätningar av jordens magnetfält och dessa fortgick ända till 1911, då den elektriska spårvagnstrafiken i närheten av Kajsaniemi störde de känsliga mätningarna. Först på 1990-t. analyserades dessa resultat och väckte berättigat internationellt intresse.
N. var en av grundarna av Finska vetenskaps-societeten 1838 och deltog aktivt i dess verksamhet. Han satt med i den kommitté, som framlade förslag till Saima kanal och var under flera år medlem av manufakturdirektionen samt uppgjorde bl.a. förslag till de tekniska realskolorna. Se även fysik. (F. Cygnaeus, J.J.N., 1848; V. Vasenius, Runous ja elämä, 1906; T. Steinby, J.J.N. 1805-1848, 1991; I. Kallio, Uudenkaupungin nero: J.J.N., 1998) (Peter Holmberg)
Sedan N. 1832 blivit adjunkt i fysik vid universitetet i Hfrs avtog hans verksamhet småningom som diktare, och det naturvetenskapliga arbetet upptog efter hand allt mer av hans tid. N. erhöll universitetets stora resestipendium och företog 1832-36 en lång resa i Europa och besökte de stora fysiklaboratorierna. Han hade skött professuren i fysik redan från 1829 och blev 1838 e.o. samt 1845 ordinarie professor.
N:s förnämsta insats inom fysiken var utvecklandet av en galvanometer (tangentbussol), med vilken elektrisk ström kunde mätas noggrannare än tidigare. Han redogjorde för detta instrument under sin vistelse i Paris under Europatouren och blev med ett slag känd i vida fysikerkretsar; han erbjöds bl.a. 1835 en professur i Jena, men avböjde. På N:s initiativ grundades 1838 ett magnetiskt och meteorologiskt observatorium i Kajsaniemi, Hfrs, och han blev dess första direktor. Under hans ledning inleddes noggranna mätningar av jordens magnetfält och dessa fortgick ända till 1911, då den elektriska spårvagnstrafiken i närheten av Kajsaniemi störde de känsliga mätningarna. Först på 1990-t. analyserades dessa resultat och väckte berättigat internationellt intresse.
N. var en av grundarna av Finska vetenskaps-societeten 1838 och deltog aktivt i dess verksamhet. Han satt med i den kommitté, som framlade förslag till Saima kanal och var under flera år medlem av manufakturdirektionen samt uppgjorde bl.a. förslag till de tekniska realskolorna. Se även fysik. (F. Cygnaeus, J.J.N., 1848; V. Vasenius, Runous ja elämä, 1906; T. Steinby, J.J.N. 1805-1848, 1991; I. Kallio, Uudenkaupungin nero: J.J.N., 1998) (Peter Holmberg)
Nervander, Johan Jakob. Hans stora begåvning, verksamhet vid universitetet, aktiva insats i att förfäkta Lördagssällskapets idéer samt rykte som internationellt berömd vetenskapsman gjorde honom till en av de centrala gestalterna under sin epok. Foto: Museiverket.