Nevanlinna, Rolf Henrik (f. 22/10 1895 Joensuu, d. 28/5 1980 Hfrs), matematiker, fil.dr 1919, far till Arne och Harri N. Han var 1926-47 professor i matematik vid Helsingfors universitet (dess rektor 1941-45), 1948-65 ledamot av Finlands Akademi och 1965 -70 kansler för Åbo universitet.
N:s på 1920-t. framlagda teori om de meromorfa funktionerna har ansetts höra till seklets mest lysande prestationer på det matematiska området, men han sysslade även bl.a. med differentialgeometri. Till hans viktigaste verk hör La théoreme de Picard-Borel et la théorie des fonctions méromorfes (1929), Eindeutige analytische Funktionen (1936, 2:a uppl. 1953), betraktat som hans främsta arbete, översatt till engelska och ryska, Uniformisierung (1953) och Absolute analysis (1959, jte F. Nevanlinna, eng. övers. 1973). N., som var en synnerligen medryckande och skicklig föreläsare, nådde tidigt internationell ryktbarhet och var eftertraktad av utländska högskolor; undervisade bl.a. 1928-29 och 1946-63 vid universitetet i Zürich. Han hade även vidsträckta kulturella intressen och omhuldade särskilt musiken (var själv en skicklig violinist).
Under andra världskriget uttryckte han sin sympati för Tyskland, eftersom han såg detta som det bästa skyddet mot sovjetisk aggression. N. utsattes av den anledningen för kritik främst från yttersta vänsterhåll och blev tvungen att avgå som rektor för universitetet. Utgav 1976 memoarer under titeln Muisteltua. (O. Lehto, Korkeat maailmat: Rolf Nevanlinnan elämä, 2001)
N:s på 1920-t. framlagda teori om de meromorfa funktionerna har ansetts höra till seklets mest lysande prestationer på det matematiska området, men han sysslade även bl.a. med differentialgeometri. Till hans viktigaste verk hör La théoreme de Picard-Borel et la théorie des fonctions méromorfes (1929), Eindeutige analytische Funktionen (1936, 2:a uppl. 1953), betraktat som hans främsta arbete, översatt till engelska och ryska, Uniformisierung (1953) och Absolute analysis (1959, jte F. Nevanlinna, eng. övers. 1973). N., som var en synnerligen medryckande och skicklig föreläsare, nådde tidigt internationell ryktbarhet och var eftertraktad av utländska högskolor; undervisade bl.a. 1928-29 och 1946-63 vid universitetet i Zürich. Han hade även vidsträckta kulturella intressen och omhuldade särskilt musiken (var själv en skicklig violinist).
Under andra världskriget uttryckte han sin sympati för Tyskland, eftersom han såg detta som det bästa skyddet mot sovjetisk aggression. N. utsattes av den anledningen för kritik främst från yttersta vänsterhåll och blev tvungen att avgå som rektor för universitetet. Utgav 1976 memoarer under titeln Muisteltua. (O. Lehto, Korkeat maailmat: Rolf Nevanlinnan elämä, 2001)