Nihtilä, Valo Konstantin (f. 27/4 1896 Kärkölä, d. 24/10 1973 Hfrs), militär, överste (1940). Som bondson skulle N. egentligen utbilda sig till agronom, men kriget 1918 ledde honom in på den militära banan. Han genomgick 1918 en officerskurs i Markovilla nära Viborg, Kadettskolan 1921-22 och Krigshögskolan 1927-29. Som lärare i krigskonst vid Krigshögskolan 1930-36 undervisade han en stor del av arméns högre befäl (Laatikainen, Puroma, Blick, Lagus, Adolf Ehrnrooth m.fl.) i konsten att leda truppförband i krig.
Han blev 1938 chef för byrån för landstridskrafterna vid generalstabens operativa avdelning och utsågs vid vinterkrigets utbrott till avdelningens chef. I denna egenskap sändes N. ut för att bl.a. sätta fart på operationerna n. om Ladoga, där mottistriderna planerades och igångsattes av honom. Fortsättningskriget inledde han som stabchef för IV armékåren, under generallöjtnant Oesch, planerade och delvis ledde de operationer som ledde till återerövringen av Viborg och krigets största inringningsseger, den s.k. Porlammi-mottin. Därefter var han på nytt chef för operativa avdelningen till krigets slut.
N. hade en från marskalk Mannerheims och generalkvartermästaren Airos avvikande uppfattning om lägesbedömningen 1944 och de därav föranledda åtgärderna, men vann inte gehör för sina synpunkter. Han organiserade efter krigsslutet tillsammans med sin underlydande, överstelöjtnant Usko Sakari Haahti den s.k. vapensmusselaffären för vilken han anhölls i januari 1945 och dömdes till fem år tukthus 1948, men frigavs villkorligt eftersom han suttit anhållen i tre år. Han ströks ur försvarsmaktens rullor, förlorade både rätt till pension och att bära uniform. N. gick därefter i näringslivets tjänst och var 1951-54 bosatt i Paris. Var med om att skapa försvarsmaktens nya försvarssystem, det s.k. regionala systemet. (P. Kilkki, V.N., Päämajan eversti, 1994) (E.A-l)
Han blev 1938 chef för byrån för landstridskrafterna vid generalstabens operativa avdelning och utsågs vid vinterkrigets utbrott till avdelningens chef. I denna egenskap sändes N. ut för att bl.a. sätta fart på operationerna n. om Ladoga, där mottistriderna planerades och igångsattes av honom. Fortsättningskriget inledde han som stabchef för IV armékåren, under generallöjtnant Oesch, planerade och delvis ledde de operationer som ledde till återerövringen av Viborg och krigets största inringningsseger, den s.k. Porlammi-mottin. Därefter var han på nytt chef för operativa avdelningen till krigets slut.
N. hade en från marskalk Mannerheims och generalkvartermästaren Airos avvikande uppfattning om lägesbedömningen 1944 och de därav föranledda åtgärderna, men vann inte gehör för sina synpunkter. Han organiserade efter krigsslutet tillsammans med sin underlydande, överstelöjtnant Usko Sakari Haahti den s.k. vapensmusselaffären för vilken han anhölls i januari 1945 och dömdes till fem år tukthus 1948, men frigavs villkorligt eftersom han suttit anhållen i tre år. Han ströks ur försvarsmaktens rullor, förlorade både rätt till pension och att bära uniform. N. gick därefter i näringslivets tjänst och var 1951-54 bosatt i Paris. Var med om att skapa försvarsmaktens nya försvarssystem, det s.k. regionala systemet. (P. Kilkki, V.N., Päämajan eversti, 1994) (E.A-l)
Nihtilä, Valo. Har betecknats som det krigstida högkvarterets måhända skarpaste hjärna. Foto: Försvarsmaktens bildcentral.