Niskanen, Mikko Johannes (f. 31/1 1929 Äänekoski, d. 25/11 1990 Hfrs), filmregissör och skådespelare. N. genomgick finska teaterskolan 1947-50 och studerade 1958-60 vid filmhögskolan i Moskva. Han arbetade 1950-54 som skådespelare vid stadsteatrarna i Jyväskylä och Kuopio, samt som filmskådespelare vid Suomen filmiteollisuus 1954 -58. N. anställdes 1964 vid Rundradion och var 1971-78 chefregissör vid TV l. Under perioden 1962-88 regisserade han 14 långfilmer, delvis som självständig producent bl.a. genom bolagen Käpy-Filmi Oy och National-filmi Oy.
N. gjorde en lyckad debut 1962 med filmatiseringen av Paavo Rintalas bok Pojat. Han kan karakteriseras som en nationell epiker. Med filmerna En kotte under ryggen (Käpy selän alla, 1966) och Lappobruden (Lapualaismorsian, 1967) inledde han en ny era i finsk film under inflytande av 1960-talets revolutionära och frigjorda stämningar. Därefter övergick N. till att på en stadigare social grund behandla först glesbygds- och sedan ungdomsproblem. Tv-filmen Åtta dödande skott (Kahdeksan surmanluotia, 1971), som även finns i en kortare biografversion, skildrar bakgrunden till ett tragiskt dråp på fyra polismän i N:s mellanfinländska hembygd. Det är en ren och osentimental filmatisk skildring av en verklighet som blir outhärdligt tung att leva i. Regissören spelade själv huvudrollen i denna film, som betecknades som den viktigaste händelsen i finländsk filmkonst på årtionden. Rivstart (Ajolähtö, 1982) och Mona ja palavan rakkauden aika (1983) behandlar unga människors problem i det moderna Finland. N. verkade som konstnärsprofessor 1973-78. (M.N., Vaikea rooli, 1971; E. Marttinen, Täyttä elämää: M.N., elokuvamies, 1997; S. Toiviainen, Tuska ja hurmio: M. N. ja hänen elokuvansa, 1999; V. Niskanen: Mieheni Mikko ja minä, 2001) (Joachim Mickwitz)
N. gjorde en lyckad debut 1962 med filmatiseringen av Paavo Rintalas bok Pojat. Han kan karakteriseras som en nationell epiker. Med filmerna En kotte under ryggen (Käpy selän alla, 1966) och Lappobruden (Lapualaismorsian, 1967) inledde han en ny era i finsk film under inflytande av 1960-talets revolutionära och frigjorda stämningar. Därefter övergick N. till att på en stadigare social grund behandla först glesbygds- och sedan ungdomsproblem. Tv-filmen Åtta dödande skott (Kahdeksan surmanluotia, 1971), som även finns i en kortare biografversion, skildrar bakgrunden till ett tragiskt dråp på fyra polismän i N:s mellanfinländska hembygd. Det är en ren och osentimental filmatisk skildring av en verklighet som blir outhärdligt tung att leva i. Regissören spelade själv huvudrollen i denna film, som betecknades som den viktigaste händelsen i finländsk filmkonst på årtionden. Rivstart (Ajolähtö, 1982) och Mona ja palavan rakkauden aika (1983) behandlar unga människors problem i det moderna Finland. N. verkade som konstnärsprofessor 1973-78. (M.N., Vaikea rooli, 1971; E. Marttinen, Täyttä elämää: M.N., elokuvamies, 1997; S. Toiviainen, Tuska ja hurmio: M. N. ja hänen elokuvansa, 1999; V. Niskanen: Mieheni Mikko ja minä, 2001) (Joachim Mickwitz)