Niukkanen, Juho (f. 27/7 1888 Kirvus, Viborgs l., d. 17/5 1954 Hfrs), politiker och jordbrukare. N. kom som lantbruksorganisatör och kommunalman tidigt att inta en ledande ställning inom agrarförbundet. Han tillhörde folkrepresentationen 1917-32 och från 1936; var under tiden mellan de båda världskrigen en nästan ständig medlem av statsrådet: biträdande lantbruksminister 1921-22 och 1922-24, kommunikationsminister 1925-26 och 1931-32, finansminister 1927-28, 1936-37 och 1953, försvarsminister 1929-30 och 1937-40.
N. var en energisk, initiativrik och stridbar person, som spelade en central roll vid flera viktiga politiska avgöranden, bl.a. hade han stor andel i att agrarförbundet ställde sig bakom Svinhufvud i presidentvalet 1931. Stor uppmärksamhet tilldrog sig det åtal i riksrätten för förfalskning av statsrådets protokoll, som 1933 väcktes mot honom på initiativ av den s.k. kristidsrörelsens ledare: domen blev frikännande i brist på bevis. Som försvarsminister under vinterkriget var N. emot en fred på de erbjudna villkoren. Hans memoarer från denna tid, Talvisodan puolustusministeri kertoo (1951, sv. övers. Försvarsminister under vinterkriget, s.å.) var avsedda att korrigera de vantolkningar Väinö Tanner enligt N:s åsikt gett spridning åt i sin memoarbok om vinterkriget. Efter kriget var N. en av huvudarkitekterna för samarbetet mellan agrarförbundet och de båda vänsterpartierna. Han motsatte sig energiskt statsutgifternas och tjänstemannakårens ansvällning och presenterade som finansminister 1953 en budget som var en fjärdedel mindre än året innan; förslaget höll dock inte i riksdagen. (P. Sorvali, Niukkasesta Kekkoseen, 1975)
N. var en energisk, initiativrik och stridbar person, som spelade en central roll vid flera viktiga politiska avgöranden, bl.a. hade han stor andel i att agrarförbundet ställde sig bakom Svinhufvud i presidentvalet 1931. Stor uppmärksamhet tilldrog sig det åtal i riksrätten för förfalskning av statsrådets protokoll, som 1933 väcktes mot honom på initiativ av den s.k. kristidsrörelsens ledare: domen blev frikännande i brist på bevis. Som försvarsminister under vinterkriget var N. emot en fred på de erbjudna villkoren. Hans memoarer från denna tid, Talvisodan puolustusministeri kertoo (1951, sv. övers. Försvarsminister under vinterkriget, s.å.) var avsedda att korrigera de vantolkningar Väinö Tanner enligt N:s åsikt gett spridning åt i sin memoarbok om vinterkriget. Efter kriget var N. en av huvudarkitekterna för samarbetet mellan agrarförbundet och de båda vänsterpartierna. Han motsatte sig energiskt statsutgifternas och tjänstemannakårens ansvällning och presenterade som finansminister 1953 en budget som var en fjärdedel mindre än året innan; förslaget höll dock inte i riksdagen. (P. Sorvali, Niukkasesta Kekkoseen, 1975)