Nödcentralsverket, Björneborg, gr. 2001, statligt verk som leds av inrikesministeriet med assistans av social- och hälsovårdsministeriet. N:s uppgift är att ta emot alarmmeddelanden, som förmedlas vidare till räddningsverken, polisen eller social- och hälsovårdsmyndigheterna. Nödcentralsverksamheten inleddes 1996 som ett experiment; tanken var att inrätta ett lätthanterligt nätverk där polisen, räddningsväsendet och social- och hälsovårdsväsendet skulle kunna nås dygnet runt på ett enda nummer, som blev och är det allmänna europeiska alarmnumret 112. Innan experimentet startade hade alarmcentralsverksamheten varit spridd på kommunernas och polisens egna centraler.
Enligt statsrådets beslut av 2000 indelades landet i 13 nödcentralskretsar. 2005 är dessa, utöver förvaltningsenheten i Björneborg, 15 till antalet. Polisen, räddningsväsendet, social- och hälsovårdsväsendet, nödcentralerna och frivilliga organisationer anordnar en årligen återkommande nödnummerdag 11/2, då information om hur man skall förfara i nödsituationer ges till allmänheten.
Det finländska nödcentralsystemet är unikt i världen. Utanför Finland fanns 2003 integrerade nödcentraler bara på Kanarieöarna och i Vancouverområdet.
Enligt statsrådets beslut av 2000 indelades landet i 13 nödcentralskretsar. 2005 är dessa, utöver förvaltningsenheten i Björneborg, 15 till antalet. Polisen, räddningsväsendet, social- och hälsovårdsväsendet, nödcentralerna och frivilliga organisationer anordnar en årligen återkommande nödnummerdag 11/2, då information om hur man skall förfara i nödsituationer ges till allmänheten.
Det finländska nödcentralsystemet är unikt i världen. Utanför Finland fanns 2003 integrerade nödcentraler bara på Kanarieöarna och i Vancouverområdet.