Nokia Oyj, Esbo, industriföretag, bildat 1966 genom sammanslagning av ett äldre N. (se nedan), Finska kabelfabriken Ab (gr. 1912) och Finska gummifabriks Ab (gr. 1898, ägde från 1919 resp. 1922 aktiemajoriteten i de föreg.). N. leder sitt ursprung från två träsliperier, anlagda av Fredrik Idestam vid Tammerforsen (1865) och Nokia ström (1868). 1880 byggdes ett pappersbruk i Nokia. 1991 avstod N. från skogsindustrin och 1995 från gummiindustrin (Nokian Renkaat Oyj). Tillverkningen av aluminiumprodukter övergick 1995 till Nordic Aluminium Oyj, och följande år såldes kabelverksamheten (ägdes senare av Pirelli och Draka, sedan 2005 Prysmian). Ett flertal andra enheter avyttrades även.
1962 inleddes tillverkningen av elektronik, bl.a. radiotelefoner, på Kabelfabriken. 1979 förenades N.:s och Salora Oy:s radiotelefonsproduktion i Mobira Oy, som helt övergick i N.:s ägo 1982. Detta år inleddes tillverkningen av digitaliserade telefoncentraler. 1982 öppnades NMT-nätet i Finland. Två år senare lancerade N. världens första bärbara biltelefon, men de egentliga mobiltelefonerna kom 1986. 1984 köpte N. Salora Oy o.a. tv-fabriker i utlandet, men de såldes 1996. GSM-nätet togs i bruk 1992.
Efter en stark fokusering av verksamheten under Jorma Ollilas ledning började N. ägna sig åt mobiltelefoner (80 % av omsättningen 2004) samt GSM-nät, -basstationer och -centraler. N. verkar på flera orter i Finland (Omsättning totalt drygt 42 440 milj. ., ca 132 420 anst. globalt, varav 19 840 i Finland, av dessa ca 1 500 i Salo 2010) och har fabriker i olika länder i Europa, Nord- och Sydamerika samt Asien. Monteringen av slutprodukterna sköts dock i så stor utsträckning som möjligt av underleverantörer. N. har ett synnerligen spritt ägande, över 90 % av aktierna ägs av utlänningar, främst institutioner i USA. På 1990-t. ledde N.:s framgångar och expansion till en kursuppgång utan like på börsen. (L.G. v. Bonsdorff, N. aktiebolag 1865-1965, 1965; Ett halvsekel kabelindustri, 1965; V. Hoving, Finska gummifabriks Ab 1898-1948, 1948; M. Häikiö, Nokia Oyj:n historia 1-3, 2001) (Gunhard Kock/red.)
Under Ollilas efterträdare Olli-Pekka Kallasvuos tid som VD började N:s konkurrenter genom bl.a. prissättnings- och tekniska faktorer att hinna ikapp mobiljätten, och Kallasvuos efterträdare, kanadensaren Stephen Elop (f. 1963) har inlett en global nedskärningsprocess inom N., som strävar till att motarbeta de sjunkande försäljningssiffrorna. Denna process hotar hösten 2011 även att avsluta N:s finländska enheter, bl.a. i Salo, där bolaget sysselsatte ca 1 500 anställda samma år. I början av februari meddelade bolaget att omkr. 1 000 anställda sägs upp i staden, då produktionen flyttas till Asien (red.)
1962 inleddes tillverkningen av elektronik, bl.a. radiotelefoner, på Kabelfabriken. 1979 förenades N.:s och Salora Oy:s radiotelefonsproduktion i Mobira Oy, som helt övergick i N.:s ägo 1982. Detta år inleddes tillverkningen av digitaliserade telefoncentraler. 1982 öppnades NMT-nätet i Finland. Två år senare lancerade N. världens första bärbara biltelefon, men de egentliga mobiltelefonerna kom 1986. 1984 köpte N. Salora Oy o.a. tv-fabriker i utlandet, men de såldes 1996. GSM-nätet togs i bruk 1992.
Efter en stark fokusering av verksamheten under Jorma Ollilas ledning började N. ägna sig åt mobiltelefoner (80 % av omsättningen 2004) samt GSM-nät, -basstationer och -centraler. N. verkar på flera orter i Finland (Omsättning totalt drygt 42 440 milj. ., ca 132 420 anst. globalt, varav 19 840 i Finland, av dessa ca 1 500 i Salo 2010) och har fabriker i olika länder i Europa, Nord- och Sydamerika samt Asien. Monteringen av slutprodukterna sköts dock i så stor utsträckning som möjligt av underleverantörer. N. har ett synnerligen spritt ägande, över 90 % av aktierna ägs av utlänningar, främst institutioner i USA. På 1990-t. ledde N.:s framgångar och expansion till en kursuppgång utan like på börsen. (L.G. v. Bonsdorff, N. aktiebolag 1865-1965, 1965; Ett halvsekel kabelindustri, 1965; V. Hoving, Finska gummifabriks Ab 1898-1948, 1948; M. Häikiö, Nokia Oyj:n historia 1-3, 2001) (Gunhard Kock/red.)
Under Ollilas efterträdare Olli-Pekka Kallasvuos tid som VD började N:s konkurrenter genom bl.a. prissättnings- och tekniska faktorer att hinna ikapp mobiljätten, och Kallasvuos efterträdare, kanadensaren Stephen Elop (f. 1963) har inlett en global nedskärningsprocess inom N., som strävar till att motarbeta de sjunkande försäljningssiffrorna. Denna process hotar hösten 2011 även att avsluta N:s finländska enheter, bl.a. i Salo, där bolaget sysselsatte ca 1 500 anställda samma år. I början av februari meddelade bolaget att omkr. 1 000 anställda sägs upp i staden, då produktionen flyttas till Asien (red.)
Nokia Oyj. Nokia Aktiebolag, logotypen för ett av de tre företag, som på 1960-talet bildade det nuvarande N. Bild: Nokia Oyj.
Under de ca två decennier som företaget har tillverkat mobiltelefoner har tekniken gått framåt med stormsteg, och likheterna är få mellan dagens små, lätta apparater och de gamla "tegelstenarna". Hösten 2011 lanserade N. en ny s.k. "smarttelefon", Nokia N9 (nedan). Foto: Nokia Oyj.