nordistik, forskning som ägnas de nordiska språken, d.v.s. svenska, danska, norska, isländska och färöiska. Den 20 januari 1840 är en märkesdag i n:s historia i Finland. Då utnämndes Mattias Alexander Castrén till docent i finska och de fornnordiska språken vid Helsingfors universitet. Den nordiska språkvetenskapen var därmed introducerad som universitetsämne i Finland.
Den förste som egentligen undervisade i ämnet nordiska språk i Finland var Axel Olof Freudenthal, som 1866 blev docent i "fornnordiska språket och antiquiteterna" och 1878 förste innehavare av den extraordinarie professur i svenska språket och litteraturen som inrättats 1877. Denna professur omvandlades 1908 till en ordinarie professur i nordisk filologi. Namnet Nordisk filologi ändrades 1979 till Nordiska språk, såsom ämnet kallades när det i mitten av 1800-t. introducerades på universiteten i Uppsala och Lund.
I början av 2000-t. fanns det lärostolar i nordiska språk (nordisk filologi, svenska språket) vid alla de åtta universitet som står för den högre utbildningen i Finland, sammanlagt 17 professurer (2004). En professur i svenska språket ingick i den första uppsättningen lärostolar vid Åbo Akademi, när akademin grundades 1918. Senare har lärostolar inrättats i Jyväskylä 1958, i Åbo (dåv. Turun yliopisto) 1960, i Tfrs och Uleåborg 1965, i Vasa 1968 och i Joensuu 1974. En professur i svenska språket finns sedan 1964 dessutom vid Svenska handelshögskolan. Benämningarna skiftar, men i praktiken är det svenska språket som forskningen och undervisningen gäller.
I grannspråken ges undervisning på lektorsnivå. De första nordiska lektoraten i danska, norska och isländska inrättades 1966 vid Helsingfors universitet. Vid de mindre universiteten hålls kurser i grannspråk numera ofta av gästande lärare, inom ramen för utbytesprogram som Nordliks.
Institutionerna för nordiska språk utbildar språkexperter för olika uppgifter i samhälle och skola. En viktig uppgift består i att utbilda ämneslärare i svenska för det finska skolväsendet. Vid Åbo Akademi, Helsingfors universitet och Vasa universitet utbildas även modersmålslärare för de svenska skolorna i Finland.
Forskarutbildningen har för sin del en roll som delas av alla universitet i syfte att säkra återväxten i ämnet.
Inom både forskning och undervisning har det sedan början av 1970-t. skett en förskjutning från en inriktning på språkets äldre skeden så som dessa kunde beskrivas utifrån bevarade språkminnesmärken - runinskrifter, ortnamn, medeltida handskrifter, ålderdomliga dialektformer - till studiet av modern svenska i alla dess aspekter. Vid sidan av traditionella deldiscipliner som språkhistoria, namnforskning och dialektologi bedrivs numera forskning i bl.a. sociolingvistik, pragmatik, grammatik, samtalsforskning, översättning, fackspråk och två- eller flerspråkighet. Utbildningen av svensklärare för finska skolor har på flera håll väckt ett intresse för forskning i språkinlärning, inlärarsvenska och svenska språket i ett kontrastivt perspektiv. N. är med andra ord en disciplin i tiden. (N:s historia i Finland, red. H. Lönnroth, 2004) (Ann-Marie Ivars)
Den förste som egentligen undervisade i ämnet nordiska språk i Finland var Axel Olof Freudenthal, som 1866 blev docent i "fornnordiska språket och antiquiteterna" och 1878 förste innehavare av den extraordinarie professur i svenska språket och litteraturen som inrättats 1877. Denna professur omvandlades 1908 till en ordinarie professur i nordisk filologi. Namnet Nordisk filologi ändrades 1979 till Nordiska språk, såsom ämnet kallades när det i mitten av 1800-t. introducerades på universiteten i Uppsala och Lund.
I början av 2000-t. fanns det lärostolar i nordiska språk (nordisk filologi, svenska språket) vid alla de åtta universitet som står för den högre utbildningen i Finland, sammanlagt 17 professurer (2004). En professur i svenska språket ingick i den första uppsättningen lärostolar vid Åbo Akademi, när akademin grundades 1918. Senare har lärostolar inrättats i Jyväskylä 1958, i Åbo (dåv. Turun yliopisto) 1960, i Tfrs och Uleåborg 1965, i Vasa 1968 och i Joensuu 1974. En professur i svenska språket finns sedan 1964 dessutom vid Svenska handelshögskolan. Benämningarna skiftar, men i praktiken är det svenska språket som forskningen och undervisningen gäller.
I grannspråken ges undervisning på lektorsnivå. De första nordiska lektoraten i danska, norska och isländska inrättades 1966 vid Helsingfors universitet. Vid de mindre universiteten hålls kurser i grannspråk numera ofta av gästande lärare, inom ramen för utbytesprogram som Nordliks.
Institutionerna för nordiska språk utbildar språkexperter för olika uppgifter i samhälle och skola. En viktig uppgift består i att utbilda ämneslärare i svenska för det finska skolväsendet. Vid Åbo Akademi, Helsingfors universitet och Vasa universitet utbildas även modersmålslärare för de svenska skolorna i Finland.
Forskarutbildningen har för sin del en roll som delas av alla universitet i syfte att säkra återväxten i ämnet.
Inom både forskning och undervisning har det sedan början av 1970-t. skett en förskjutning från en inriktning på språkets äldre skeden så som dessa kunde beskrivas utifrån bevarade språkminnesmärken - runinskrifter, ortnamn, medeltida handskrifter, ålderdomliga dialektformer - till studiet av modern svenska i alla dess aspekter. Vid sidan av traditionella deldiscipliner som språkhistoria, namnforskning och dialektologi bedrivs numera forskning i bl.a. sociolingvistik, pragmatik, grammatik, samtalsforskning, översättning, fackspråk och två- eller flerspråkighet. Utbildningen av svensklärare för finska skolor har på flera håll väckt ett intresse för forskning i språkinlärning, inlärarsvenska och svenska språket i ett kontrastivt perspektiv. N. är med andra ord en disciplin i tiden. (N:s historia i Finland, red. H. Lönnroth, 2004) (Ann-Marie Ivars)