Nordsjö, fi. Vuosaari, distrikt i ö. stordistriktet i Hfrs, beläget på en halvö ö. om Botbyviken, över vilken en bro byggdes i mitten av 1960-t. (invigd 1966, längd 416 m); inkorporerades med huvudstaden 1966, 35 010 inv. (2008). N. var ursprungligen en by i Sibbo, tillhörde från början av 1600-t. Helsinge länsmanssocken och dominerades av herrgårdarna Nordsjö gård, Skata och Rastböle. Halvöns sydsida är splittrad i tre uddar, Ramsöudd, Kallvik udd och Skatan. I N. fanns ett villasamhälle med ca 1 800 invånare och anor från seklets början, då en modern förort började byggas 1963 på mark som tidigare tillhört Nordsjö gård.
Inom bebyggelsen märks N. kyrka (P.& A. Ilonen, 1980). Det f.d. statsföretaget Valmet Ab:s Helsingforsvarv flyttades 1971-73 från Skatudden, men upphörde på 1980-t. De sydligaste delarna av N. har sedan 1980-t. utbyggts kraftigt: Solvik (fi. Aurinkolahti, 5 288 inv. 2008) har sedan 2000 erhållit högklassiga ägarbostäder som längst i öster byggts invid en ambitiöst utformad nyanlagd kanal. Bebyggelsen har balanserat den tidigare ensidiga hyreshusmiljön som hyser landets största invandrarkoncentration. N. utgör Helsingfors största stadsdel och fick metroförbindelse 1998. Vid ändstationen finns ett högklassigt köpcentrum (M. Tommila, 1997). Inom den nyaste bebyggelsen märks kulturhuset Vuotalo (M. Heikkinen/M. Komonen, 2001). Ett landmärke är höghuset "Cirrus" (3 x Nielsen, 2006), som med sina 26 våningar är Finlands högsta bostadsbyggnad (100 m, varav 86 över markytan).
Det andra byggnadsskedet som siktar till att av N. skapa en dotterstad med ca 40 000 inv. inleddes 1989. N. hamn började byggas 2003 på det f.d. varvsområdet; den kommer att bli landets största importhamn. Därigenom frigörs mark för stadsbebyggelse på hamnområdena i Västra hamnen och Sörnäs samt på rangerbangården i Böle, som flyttas till Kouvola. Med bygget följer en förlängning av ring III till hamnen och landets längsta järnvägstunnel (ca 15 km) till stambanan nära Kervo. (E. Hiltunen (red.), Vuosaari, merellinen kaupunginosa, 1990; T. Lassenius, Livet i Kallvik i Nordsjö, Helsingfors stadsmuseum 1997)
Inom bebyggelsen märks N. kyrka (P.& A. Ilonen, 1980). Det f.d. statsföretaget Valmet Ab:s Helsingforsvarv flyttades 1971-73 från Skatudden, men upphörde på 1980-t. De sydligaste delarna av N. har sedan 1980-t. utbyggts kraftigt: Solvik (fi. Aurinkolahti, 5 288 inv. 2008) har sedan 2000 erhållit högklassiga ägarbostäder som längst i öster byggts invid en ambitiöst utformad nyanlagd kanal. Bebyggelsen har balanserat den tidigare ensidiga hyreshusmiljön som hyser landets största invandrarkoncentration. N. utgör Helsingfors största stadsdel och fick metroförbindelse 1998. Vid ändstationen finns ett högklassigt köpcentrum (M. Tommila, 1997). Inom den nyaste bebyggelsen märks kulturhuset Vuotalo (M. Heikkinen/M. Komonen, 2001). Ett landmärke är höghuset "Cirrus" (3 x Nielsen, 2006), som med sina 26 våningar är Finlands högsta bostadsbyggnad (100 m, varav 86 över markytan).
Det andra byggnadsskedet som siktar till att av N. skapa en dotterstad med ca 40 000 inv. inleddes 1989. N. hamn började byggas 2003 på det f.d. varvsområdet; den kommer att bli landets största importhamn. Därigenom frigörs mark för stadsbebyggelse på hamnområdena i Västra hamnen och Sörnäs samt på rangerbangården i Böle, som flyttas till Kouvola. Med bygget följer en förlängning av ring III till hamnen och landets längsta järnvägstunnel (ca 15 km) till stambanan nära Kervo. (E. Hiltunen (red.), Vuosaari, merellinen kaupunginosa, 1990; T. Lassenius, Livet i Kallvik i Nordsjö, Helsingfors stadsmuseum 1997)