Nurmes, stad vid n. ändan av sjön Pielinen, Norra Karelen, Östra Finlands region. Areal 1 601 km2, invånare 8 359 (2011).
N., som kallas "björkarnas stad", är landets till arealen tredje stad (större är endast grannstaden Lieksa och Kemijärvi) med vidsträckta ödemarksområden. Genom de landsbygdsbetonade delarna av N. löper skogklädda bergsryggar i riktningen s.o.-n.v. Mellan dessa höjdsträckningar, som i n. når ca 300 m ö.h., ligger talrika småsjöar. Centraltätorten bildas av den tidigare N. köping (2,5 km2) och Porokylä samhälle i f.d. N. landskommun, som 1973 sammanslogs med köpingen till en enda kommun, sedan 1974 N. stad. Det äldsta N. på näset mellan Pielinen och sjön Nurmesjärvi ligger på en hög sandås, där raka gator dragits för en idyllisk trähusbebyggelse, som sedermera uppblandats med lamellhus av modernt snitt. Bland byggnader märks stadshuset (Nyström-Petrelius-Penttilä, 1905), lutherska kyrkan, uppförd av tegel i nygotisk stil (F.W.A. Mieritz, 1896), ortodoxa kyrkan (I. Ahonen, 1958) och allaktivitetshuset Nurmestalo (Helasvuo & Co, 1991), som inrymmer bl.a. stadens kulturhistoriska museum (gr. 1948). Några km ö. om dess centrum ligger Bombahuset, en hotell-restaurang timrad 1977-78 av rundstock i fjärrkarelsk allmogestil. Bombas hus omges av en karelsk by med bl.a. inkvartering. Vid stranden av Pielinen ligger badinrättningen Bomban kylpylä, invigd 1991.
Orten är en trafikknut för övre Karelen och ett centrum för förvaltning och handel. Karelska banan blev färdig till N. 1911, och 1930 drogs järnväg från Uleåborg. Från hamnen finns det sommartid båtförbindelser till flera andra hamnar vid Pielinen. Staden har bl.a. träindustri; av företag kan nämnas sågverket Nurmeksen saha (gr. 1921, 90 anst. 2004), som ägs av Vapo Timber Oy.
Byn Nurmeskylä (efter en förödande brand 20/7 1891 benämnd Porokylä, "askbyn") nämns 1556 som boplats för grekisk-ortodoxa karelare. Ortens handelsförbindelser sträckte sig i äldre tider till Fjärrkarelen, i ett senare skede även till S:t Petersburg. N. blev kapell under Pielisjärvi 1651 och bildade egen församling 1810. Köpingen grundades 1876 genom en deklaration av Alexander II. Den utsattes under vinterkriget för svåra luftbombardemang (ett minnesmärke över offren restes 1961). (V. Saloheimo, Nurmeksen historia, 1953; M. Savolainen, N., 1979; Nurmeksen kunnallishallinto 1865-1972, red. P. Elsinen, 1984)
N., som kallas "björkarnas stad", är landets till arealen tredje stad (större är endast grannstaden Lieksa och Kemijärvi) med vidsträckta ödemarksområden. Genom de landsbygdsbetonade delarna av N. löper skogklädda bergsryggar i riktningen s.o.-n.v. Mellan dessa höjdsträckningar, som i n. når ca 300 m ö.h., ligger talrika småsjöar. Centraltätorten bildas av den tidigare N. köping (2,5 km2) och Porokylä samhälle i f.d. N. landskommun, som 1973 sammanslogs med köpingen till en enda kommun, sedan 1974 N. stad. Det äldsta N. på näset mellan Pielinen och sjön Nurmesjärvi ligger på en hög sandås, där raka gator dragits för en idyllisk trähusbebyggelse, som sedermera uppblandats med lamellhus av modernt snitt. Bland byggnader märks stadshuset (Nyström-Petrelius-Penttilä, 1905), lutherska kyrkan, uppförd av tegel i nygotisk stil (F.W.A. Mieritz, 1896), ortodoxa kyrkan (I. Ahonen, 1958) och allaktivitetshuset Nurmestalo (Helasvuo & Co, 1991), som inrymmer bl.a. stadens kulturhistoriska museum (gr. 1948). Några km ö. om dess centrum ligger Bombahuset, en hotell-restaurang timrad 1977-78 av rundstock i fjärrkarelsk allmogestil. Bombas hus omges av en karelsk by med bl.a. inkvartering. Vid stranden av Pielinen ligger badinrättningen Bomban kylpylä, invigd 1991.
Orten är en trafikknut för övre Karelen och ett centrum för förvaltning och handel. Karelska banan blev färdig till N. 1911, och 1930 drogs järnväg från Uleåborg. Från hamnen finns det sommartid båtförbindelser till flera andra hamnar vid Pielinen. Staden har bl.a. träindustri; av företag kan nämnas sågverket Nurmeksen saha (gr. 1921, 90 anst. 2004), som ägs av Vapo Timber Oy.
Byn Nurmeskylä (efter en förödande brand 20/7 1891 benämnd Porokylä, "askbyn") nämns 1556 som boplats för grekisk-ortodoxa karelare. Ortens handelsförbindelser sträckte sig i äldre tider till Fjärrkarelen, i ett senare skede även till S:t Petersburg. N. blev kapell under Pielisjärvi 1651 och bildade egen församling 1810. Köpingen grundades 1876 genom en deklaration av Alexander II. Den utsattes under vinterkriget för svåra luftbombardemang (ett minnesmärke över offren restes 1961). (V. Saloheimo, Nurmeksen historia, 1953; M. Savolainen, N., 1979; Nurmeksen kunnallishallinto 1865-1972, red. P. Elsinen, 1984)
Nurmes. Har även blivit känt för sin sommarteater i närheten av Bombahuset. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Nurmes. Bombahuset är en replik av ett vida känt hus i Suojärvi socken vid den gamla östgränsen, byggt 1855 för familjen Bombin och rivet 1934.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.