Nurmesniemi, Antti Aarre (f. 30/8 1927 Tavastehus, d. 11/9 2003 Hfrs), inredningsarkitekt. N. studerade vid Konstindustriella läroverket och utexaminerades 1950 som inredningsarkitekt. Han var alltsedan 1950-t. en av de inflytelserikaste gestalterna inom finländsk formgivning; arbetade 1951-55 vid Keijo Petäjäs och Viljo Revells arkitektbyrå i Hfrs samt 1954-55 hos Giovanni Romano i Milano. N. grundade 1956 en egen inrednings- och designbyrå - Studio Nurmesniemi - och hans mångsidiga kunnande uppmärksammades tidigt hemma och utomlands. Han planerade inredningen till ett flertal kyrkor (bl.a. Hyvinge kyrka, 1960), bankkontor, affärshus, ambassader (bl.a. i Indien), hotell (bl.a. den legendariska bastun i det efter Revells ritningar uppförda hotell Palace i Hfrs, 1952) och andra offentliga byggnader. Han stod även för den långvariga restaureringen av Olofsborgs interiörer 1962-75 och renoveringen av Eliel Saarinens skapelser, Hfrs järnvägsstation 1975-82 och stadshuset i Lahtis 1982. Bland N:s övriga arbeten märks inredningen på bilfärjan Finnjet och de orangefärgade metrotågens i Hfrs utstyrsel och inredning, som han planerade 1979 tillsammans med Börje Rajalin.
N. hyllade i sina verk det anonyma och enkla formspråket i Alvar Aaltos och Kaj Francks anda. Av enskilda designföremål är N. känd för sina klassiker, den hästskoformade bastupallen för Palace och den röda emaljerade kaffepannan av stål, signerad 1957 och tillverkad av Wärtsilä, där han verkade som industriell formgivare. Till N:s sista skapelser i början av 2000-t. hör de blåfärgade högspänningsstolparna mellan Sundholmen och Mejlans i Hfrs (tidigare även i Tavastehus och andra elstolpar bl.a. i Åbo). Som utställningsarkitekt, bl.a. vid triennalerna i Milano och nordiska konstindustriutställningar hörde N. till de främsta.
N. undervisade i inredningsarkitektur vid Konstindustriella läroverket/högskolan 1963-69, professor 1973. Han innehade 1978-83 en konstnärsprofessur och verkade 1987-89 som professor vid konstindustriella högskolan i Bergen. N. erhöll många nationella och internationella utmärkelser, bl.a. en silvermedalj vid triennalen i Milano 1957, Grand Prix 1960 (för utställningsarkitekturen) och 1964 (för utställningsarkitekturen tillsammans med Vuokko N.), Lunningpriset 1959, m.m. Hans förtroendeuppdrag var även talrika bl.a. inom det internationella formgivarförbundet ICSID, som medlem sedan 1980, president 1989-92 och senator till sin död. N. var en av de centrala personerna inom Konstflitföreningen i Finland, bl.a. som styrelsemedlem, och stod för den arkitektoniska planeringen av dess årsutställning 1955 och föreningens 100-årsjubileumsutställning i Ateneum 1975. Gift med textilkonstnären Vuokko Eskolin-N. som han delade många framgångar med. Erhöll professors titel 1988, hedersdoktor vid Kingston Polytechnic i London 1994, där han verkade som professor 1974. (Bengt von Bonsdorff)
N. hyllade i sina verk det anonyma och enkla formspråket i Alvar Aaltos och Kaj Francks anda. Av enskilda designföremål är N. känd för sina klassiker, den hästskoformade bastupallen för Palace och den röda emaljerade kaffepannan av stål, signerad 1957 och tillverkad av Wärtsilä, där han verkade som industriell formgivare. Till N:s sista skapelser i början av 2000-t. hör de blåfärgade högspänningsstolparna mellan Sundholmen och Mejlans i Hfrs (tidigare även i Tavastehus och andra elstolpar bl.a. i Åbo). Som utställningsarkitekt, bl.a. vid triennalerna i Milano och nordiska konstindustriutställningar hörde N. till de främsta.
N. undervisade i inredningsarkitektur vid Konstindustriella läroverket/högskolan 1963-69, professor 1973. Han innehade 1978-83 en konstnärsprofessur och verkade 1987-89 som professor vid konstindustriella högskolan i Bergen. N. erhöll många nationella och internationella utmärkelser, bl.a. en silvermedalj vid triennalen i Milano 1957, Grand Prix 1960 (för utställningsarkitekturen) och 1964 (för utställningsarkitekturen tillsammans med Vuokko N.), Lunningpriset 1959, m.m. Hans förtroendeuppdrag var även talrika bl.a. inom det internationella formgivarförbundet ICSID, som medlem sedan 1980, president 1989-92 och senator till sin död. N. var en av de centrala personerna inom Konstflitföreningen i Finland, bl.a. som styrelsemedlem, och stod för den arkitektoniska planeringen av dess årsutställning 1955 och föreningens 100-årsjubileumsutställning i Ateneum 1975. Gift med textilkonstnären Vuokko Eskolin-N. som han delade många framgångar med. Erhöll professors titel 1988, hedersdoktor vid Kingston Polytechnic i London 1994, där han verkade som professor 1974. (Bengt von Bonsdorff)
Nurmesniemi, Antti. Med mottot "Designens språk är den praktiska erfarenhetens och det synligas ordlösa språk" formgav han de högspänningsstolpar som står på grynnorna mellan Sundholmen och Mejlans i Hfrs. Foto: Schildts bildarkiv, T. Ørsted.