Obbnäs, fi. Upinniemi, bergig, ca 10 km lång halvö i s.v. Kyrkslätt mellan Pickalaviken och Tavastfjärden strax n.v. om Porkala udd. O. by nämns i jordeboken redan 1540. Den förlänades 1569 till Jakob Henriksson Hästesko och lydde under Sjundby fram till reduktionen på 1680-t. Från 1901 ägdes O. av släkten Degerth. I enlighet med vapenstilleståndsavtalet mellan Finland och Sovjetunionen hösten 1944 utarrenderades Porkalaområdet som marinbas till Sovjetunionen, som lät anlägga en örlogshamn med kaserner, vågbrytare och kajer m.m. i O.
Då arrendeområdet återlämnades 1956 ville den finländska försvarsmakten överta de sovjetiska anläggningarna, vilket ledde till att O. med 1 320 ha land och 1 069 ha vattenområden exproprierades av finska staten. O. utnyttjades därefter av Helsingfors flottstation, som var bas för kustflottans bevakningsflottilj. Flottstationen förlades dit 1958, och 1960 tillkom en kustjägarbataljon, vars verksamhet 1992 flyttades till garnisonen i Dragsvik. Vidare arbetade försvarets skyddsskola (gr. 1959) där fram till början av 1980-t. Till O. flyttades även marinens dykarskola (inrättad 1954), som till en början endast gav röjdykarutbildning; 1995 inleddes utbildning av stridsdykare, kommandotrupper för strid i havsförhållanden.
Efter en organisationsförändring inom försvaret fungerar garnisonen i O. som bas för Finska vikens marinkommando, som svarar för bevakningen av Finska viken från Morgonlandet utanför Hangö till Finlands östgräns. Byggnadsbeståndet består i huvudsak av byggnader från arrendetiden och byggnader som den finländska försvarsmakten låtit uppföra. De äldsta finskbyggda husen, tre kaserner, den forna skyddsskolan och tre lamellhus ritades av försvarets arkitekt Heidi Vähäkallio-Hirvelä. Garnisonens soldathem och fritidscentrum är ritade av Osmo Lappo. I O. finns även ett kapell ritat av Marianne och Mikko Heliövaara.
Samhället hade 2005 ca 630 inv., av vilka 150 tillhör civilbefolkningen. (R. Lindqvist, Mitt förlorade paradis, 1946; E. Auvinen, Obbnäs-Upinniemi; Suomenlahden meripuolustusalueen tukikohta, 1999)
Då arrendeområdet återlämnades 1956 ville den finländska försvarsmakten överta de sovjetiska anläggningarna, vilket ledde till att O. med 1 320 ha land och 1 069 ha vattenområden exproprierades av finska staten. O. utnyttjades därefter av Helsingfors flottstation, som var bas för kustflottans bevakningsflottilj. Flottstationen förlades dit 1958, och 1960 tillkom en kustjägarbataljon, vars verksamhet 1992 flyttades till garnisonen i Dragsvik. Vidare arbetade försvarets skyddsskola (gr. 1959) där fram till början av 1980-t. Till O. flyttades även marinens dykarskola (inrättad 1954), som till en början endast gav röjdykarutbildning; 1995 inleddes utbildning av stridsdykare, kommandotrupper för strid i havsförhållanden.
Efter en organisationsförändring inom försvaret fungerar garnisonen i O. som bas för Finska vikens marinkommando, som svarar för bevakningen av Finska viken från Morgonlandet utanför Hangö till Finlands östgräns. Byggnadsbeståndet består i huvudsak av byggnader från arrendetiden och byggnader som den finländska försvarsmakten låtit uppföra. De äldsta finskbyggda husen, tre kaserner, den forna skyddsskolan och tre lamellhus ritades av försvarets arkitekt Heidi Vähäkallio-Hirvelä. Garnisonens soldathem och fritidscentrum är ritade av Osmo Lappo. I O. finns även ett kapell ritat av Marianne och Mikko Heliövaara.
Samhället hade 2005 ca 630 inv., av vilka 150 tillhör civilbefolkningen. (R. Lindqvist, Mitt förlorade paradis, 1946; E. Auvinen, Obbnäs-Upinniemi; Suomenlahden meripuolustusalueen tukikohta, 1999)