örnar, stora rovfåglar inom släktena Aquila, Haliaetus m.fl. Kungsörnen ( Aquila chrysaetos) utrotades i s. Finland på 1800-t., men en tämligen livskraftig stam finns fortfarande i landets n. hälft. Ett fåtal par häckar också i de ö. delarna av Mellersta Österbotten samt i Mellersta Finland och Norra Karelen. Kungsörnsbeståndet minskade på 1960-t., men har därefter åter ökat något i antal. Totalt finns det ca 250 häckande par och årligen noteras upp till 150 ungar. Genomflyttande och övervintrande ungfåglar ses regelbundet i s. Finland. Kungsörnen fridlystes så sent som 1962.
Havsörnen ( Haliaetus albicilla), Finlands största rovfågel, häckade på 1800-t. längs hela den finländska kusten och troligen också vid många stora insjöar. Den utsattes för förföljelse och fanns på 1930-t. kvar endast på Åland, i den åboländska skärgården och vid Kvarken. Havsörnen totalfredades 1926. Beståndet minskade dock ytterligare, bl.a. till följd av att DDT och andra för örnarnas fortplantning skadliga kemikalier togs i bruk och ackumulerades i bytesdjuren. Havsörnen var i början av 1970-t. en av de mest utrotningshotade djurarterna inom Östersjöområdet. Aktivt skydd sedan 1970-t. i form av bl.a. vinterutfodring och skydd av boplatserna har resulterat i en märkbar återkomst, både i form av ett ökande antal havsörnar och geografisk spridning. Både mängden lyckade häckningar och antalet ungar per lyckad häckning har ökat. Arten finns numera häckande också i Lappland samt i några insjöar nära kusten. Totalbeståndet i Finland är ca 200 häckande par plus flera hundra ungfåglar och häckningsresultatet under senare år ca 240 havsörnsungar årligen.
Större skrikörnen ( Aquila clanga), som är något mindre än kungsörnen, har häckat vid västkusten och i ö. Nyland. Numera är förekomsten sporadisk med 0-3 häckande par årligen. Som tillfälliga gäster har i Finland därtill observerats bl.a. mindre skrikörn ( Aquila pomarina), kejsarörn ( Aquila heliaca), stäppörn ( Aquila rapax), ormörn ( Circaetus gallicus) och bandhavsörn ( Haliaetus leucoryphus).
Havsörnen ( Haliaetus albicilla), Finlands största rovfågel, häckade på 1800-t. längs hela den finländska kusten och troligen också vid många stora insjöar. Den utsattes för förföljelse och fanns på 1930-t. kvar endast på Åland, i den åboländska skärgården och vid Kvarken. Havsörnen totalfredades 1926. Beståndet minskade dock ytterligare, bl.a. till följd av att DDT och andra för örnarnas fortplantning skadliga kemikalier togs i bruk och ackumulerades i bytesdjuren. Havsörnen var i början av 1970-t. en av de mest utrotningshotade djurarterna inom Östersjöområdet. Aktivt skydd sedan 1970-t. i form av bl.a. vinterutfodring och skydd av boplatserna har resulterat i en märkbar återkomst, både i form av ett ökande antal havsörnar och geografisk spridning. Både mängden lyckade häckningar och antalet ungar per lyckad häckning har ökat. Arten finns numera häckande också i Lappland samt i några insjöar nära kusten. Totalbeståndet i Finland är ca 200 häckande par plus flera hundra ungfåglar och häckningsresultatet under senare år ca 240 havsörnsungar årligen.
Större skrikörnen ( Aquila clanga), som är något mindre än kungsörnen, har häckat vid västkusten och i ö. Nyland. Numera är förekomsten sporadisk med 0-3 häckande par årligen. Som tillfälliga gäster har i Finland därtill observerats bl.a. mindre skrikörn ( Aquila pomarina), kejsarörn ( Aquila heliaca), stäppörn ( Aquila rapax), ormörn ( Circaetus gallicus) och bandhavsörn ( Haliaetus leucoryphus).
örnar. Örn är ett vardagligt samlingsnamn för en grupp rovfåglar inom familjen hökfåglar. De fåglar som räknas till gruppen är vanligen stora och har långa och breda vingar med spretande vingpennor. Vidden mellan vingspetsarna på den unga havsörnshonan på bilden är omkring två och en halv meter. Foto: Leuku, J. Luhta.