Oesch, Karl Lennart (f. 8/8 1892 Pyhäjärvi, Viborgs län, d. 28/3 1978 Nurmijärvi), militär, generallöjtnant (1936). Oesch anslöt sig 1915 som en av de första till Preussiska jägarbataljonen 27 och förde under kriget 1918 befälet över en jägarbataljon ( jägare). Han tjänstgjorde därefter på olika poster inom försvarsväsendet; var generalstabschef 1930-40. Den inrikespolitiskt oroliga våren 1932 var han under några veckor andre inrikesminister med ansvar för polisangelägenheterna.
Oesch erhöll i vinterkrigets slutskede frontbefäl vid Viborgska viken, där hans trupper i mars 1940 hejdade den sovjetiska framryckningen. Under fortsättningskriget kommenderade han först IV armékåren under juni 1941-februari 1942 och återtog härvid Viborg. Därpå förde han befälet över Karelska armén och Aunusgruppen fram till mitten av juni 1944. Oesch fick nu till uppgift att som befälhavare för trupperna på Karelska näset söka bryta udden av den stora ryska offensiven, vilket även lyckades i slaget vid Tali-Ihantala; detta skede av kriget skildrade han i boken Suomen kohtalon ratkaisu Kannaksella 1944 (1956, sv. övers. Finlands öde avgöres på Näset år 1944, 1957). Han tog avsked 1945, men dömdes följande år till 12 års fängelse, anklagad för att 1941 ha beordrat hård behandling av ryska krigsfångar. Straffet nedsattes 1947 till tre års fängelse, och följande år frigavs han. Framträdde även som militär skriftställare och artikelskribent. Oesch tilldelades Mannerheimkorset nr 131. Fil.dr h.c. 1960. (H. Seppälä, Karl Lennart Oesch: Suomen pelastaja, 1998; J. Kronlund m.fl., Suomen puolustuslaitos 1918-1939, 1988; Itsenäisen Suomen kenraalikunta 1918-1996, biografiat, red. R. Lipponen, 1996; V-M. Syrjö, Itsenäisen Suomen kenraalikunta 1918-1996, 1998)
Oesch erhöll i vinterkrigets slutskede frontbefäl vid Viborgska viken, där hans trupper i mars 1940 hejdade den sovjetiska framryckningen. Under fortsättningskriget kommenderade han först IV armékåren under juni 1941-februari 1942 och återtog härvid Viborg. Därpå förde han befälet över Karelska armén och Aunusgruppen fram till mitten av juni 1944. Oesch fick nu till uppgift att som befälhavare för trupperna på Karelska näset söka bryta udden av den stora ryska offensiven, vilket även lyckades i slaget vid Tali-Ihantala; detta skede av kriget skildrade han i boken Suomen kohtalon ratkaisu Kannaksella 1944 (1956, sv. övers. Finlands öde avgöres på Näset år 1944, 1957). Han tog avsked 1945, men dömdes följande år till 12 års fängelse, anklagad för att 1941 ha beordrat hård behandling av ryska krigsfångar. Straffet nedsattes 1947 till tre års fängelse, och följande år frigavs han. Framträdde även som militär skriftställare och artikelskribent. Oesch tilldelades Mannerheimkorset nr 131. Fil.dr h.c. 1960. (H. Seppälä, Karl Lennart Oesch: Suomen pelastaja, 1998; J. Kronlund m.fl., Suomen puolustuslaitos 1918-1939, 1988; Itsenäisen Suomen kenraalikunta 1918-1996, biografiat, red. R. Lipponen, 1996; V-M. Syrjö, Itsenäisen Suomen kenraalikunta 1918-1996, 1998)
Oesch, Lennart. Under fortsättningskriget kommenderade han först IV armékåren under juni 1941- februari 1942 och återtog härvid Viborg. Foto: Försvarsmaktens bildcentral.