Olaus Magnus (f. okt. 1490 Linköping, d. 1/8 1557 Rom), katolsk titulärärkebiskop i Rom, men för eftervärlden mest känd som etnograf, författare och kartograf. Bror till Johannes Magnus. Olaus Magnus föräldrar var Linköpingsborgaren Måns Pettersson och hans hustru Kristina. Efter skolgången i Linköping och Västerås studerade han vid tyska universitet och blev baccalaureus 1514. Han blev underkommissarie för avlatshandlaren Arcimboldi och företog en resa i Norrland 1518−19. Olaus Magnus tog ställning emot lutherdomen då han blev kyrkoherde i Stockholm och som domprost i Strängnäs. Han fick också diplomatiska uppdrag och skickades 1523 av Gustav Vasa till Rom. Omkring 1530 bröt Olaus Magnus och brodern Johannes med kungen. Deras kyrkliga län indrogs och de närmaste åren reste bröderna i Tyskland och Italien. År 1539 befann Olaus Magnus sig i Venedig där han följande år kunde skapa Carta Marina, en karta över Norden. Efter brodern Johannes död 1544 utnämnde påven Paul III Olaus Magnus till ärkebiskop i Uppsala. Han deltog också i tridentiska kyrkomötet 1545. Han fick aldrig möjlighet att tillträda sitt ämbete men korresponderade med Gustav Vasa om saken ännu 1554. I stället använde han sin tid i en allt högre grad till författarskap. Han utsågs till föreståndare för Birgittas hus i Rom och inrättade där ett tryckeri. År 1553 började utgivningen av legender om den heliga Birgitta och dennes dotter, den saliga Katarina. Olaus Magnus viktigaste verk, Historia de gentibus septentrionalibus (Historia om de nordiska folken) i fyra band utkom 1555. (Lena Huldén)
•