olycksfallsförsäkring avser att trygga den försäkrade mot de ekonomiska följderna av olycksfall. Enskild o. började ges i slutet av 1800-t., medan den lagstadgade o., vår äldsta socialförsäkring, som innebär att arbetsgivare är skyldig att försäkra arbetstagare mot olycksfall i arbetet, infördes 1895 (i Finland som 4:e land i världen). Det lagstadgade olycksfallsskyddet utvidgades 1917, 1925 och 1935 till att omfatta allt fler kategorier arbetstagare; ursprungligen gällde det endast industriarbetare och därmed jämförbara. Den nuvarande lagen härstammar från 1948. En väsentlig lagrevision skedde 1981; detta år stiftades även en lag om o. för lantbruksföretagare.
Alla som står i arbetsförhållande måste av arbetsgivaren försäkras mot olycksfall i arbetet och under förhållanden som härflyter av arbetet, bl.a. under färd till eller från arbetsplatsen, samt mot yrkessjukdom. Den försäkrade kan erhålla sjukvård, dagpenning, olycksfallspension och ersättning för allmänt men samt ersättning för hemvårdskostnader. Till en början utbetalas dagpenning i högst ett år, varefter vederbörande kan få olycksfallspension om arbetsoförmågan fortsätter. Dagpenningens storlek motsvarar arbetstagarens lön. Full olycksfallspension är 85 % av årsarbetsinkomsten. Då personen fyller 65 år sänks den fulla olycksfallspensionen till 70 %. Ifall arbetsförmågan är partiellt nedsatt är olycksfallspensionen i motsvarande grad lägre. Till de anhöriga utbetalas vid dödsfall familjepension och begravningshjälp. Sjukvårdskostnader ersätts i sin helhet.
O. handhas av försäkringsbolag och för de statsanställdas del av Statskontoret, medan Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt har hand om o. för lantbruksföretagare. Ändring i försäkringsanstalts beslut söks genom skriftliga besvär senast inom 30 dagar hos olycksfallsnämnden, som inrättades 1981, varefter ärendet kan föras vidare till försäkringsdomstolen.
Alla som står i arbetsförhållande måste av arbetsgivaren försäkras mot olycksfall i arbetet och under förhållanden som härflyter av arbetet, bl.a. under färd till eller från arbetsplatsen, samt mot yrkessjukdom. Den försäkrade kan erhålla sjukvård, dagpenning, olycksfallspension och ersättning för allmänt men samt ersättning för hemvårdskostnader. Till en början utbetalas dagpenning i högst ett år, varefter vederbörande kan få olycksfallspension om arbetsoförmågan fortsätter. Dagpenningens storlek motsvarar arbetstagarens lön. Full olycksfallspension är 85 % av årsarbetsinkomsten. Då personen fyller 65 år sänks den fulla olycksfallspensionen till 70 %. Ifall arbetsförmågan är partiellt nedsatt är olycksfallspensionen i motsvarande grad lägre. Till de anhöriga utbetalas vid dödsfall familjepension och begravningshjälp. Sjukvårdskostnader ersätts i sin helhet.
O. handhas av försäkringsbolag och för de statsanställdas del av Statskontoret, medan Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt har hand om o. för lantbruksföretagare. Ändring i försäkringsanstalts beslut söks genom skriftliga besvär senast inom 30 dagar hos olycksfallsnämnden, som inrättades 1981, varefter ärendet kan föras vidare till försäkringsdomstolen.