olympiska spel. De moderna o:s upphovsman är fransmannen, baron Pierre de Coubertin (1863-1937), som sammankallade en kongress i Sorbonne 16-23/6 1894, där man på hans initiativ enhälligt beslöt anta förslaget att anordna moderna o.
De första spelen hölls i Aten 1896. Ordföranden för Helsingfors gymnastikklubb (HGK), Mauritz Waenerberg, fick på sensommaren 1895 en inbjudan att sända deltagare till spelen, men HGK ansåg sig inte ha råd att skicka några. Något senare fick också Helsingfors roddklubb en inbjudan.
Finland gjorde debut i olympiska sammanhang 1906, då tioårsjubileumsspelen i Aten arrangerades. Brottaren Verner Weckman från Helsingfors atletklubb (HAK), som studerade till ingenjör i Tyskland, skrev till HAK:s ordförande Axel Liljefors och bad denne anmäla honom för deltagande. Efter diverse svårigheter anskaffades privata medel för resan, och en liten trupp bestående av Weckman och friidrottarna Verner Järvinen, Heikki Åhlman och Uno Häggman avreste till Aten med Liljefors som ledare. Weckman vann guld i sin klass, likaså Järvinen i antik diskuskastning.
Detta år bildades en centralorganisation för idrott, Finlands gymnastik- och idrottsförbund (FGIF). För deltagande i o. krävdes en nationell olympisk kommitté. Finland fick bistånd av Sverige för att kunna delta i London 1908. Vid Olympiska kommitténs möte i Haag i maj 1907 föreslog Sveriges delegater Viktor Balck och Clarence von Rosen att Finland som självständig nation (pays autonomes) skulle få delta och samtidigt få en representant i styrelsen. Svenskarna föreslog Reinhold von Willebrand till medlem i kommittén. Senare på året, 2/12 1907, bildades Finlands olympiska kommitté (Finlands olympiska förening) med von Willebrand som ordförande.
Vägen var därmed öppen för finländskt deltagande. Vid spelen 1908 och 1912 var den finländska truppen dock av politiska skäl tvingad att tåga bakom den ryska, bärande en anspråkslös skylt med texten Finland som enda kännetecken. I Stockholm 1912 inträffade dessutom en uppmärksammad flaggincident.
Finland har genom decennierna uppnått betydande framgångar i både sommar- och vinterspel, främst under perioden 1912-36. Den allt hårdare konkurrensen och tillströmningen av nya deltagarländer har gjort att de finländska framgångarna har blivit färre under de senaste decennierna.
Finländska idrottsmän har i sommarspelen fram till 2008, inkl. mellanspelen i Aten 1906, erövrat 104 guld-, 84 silver- och 116 bronsmedaljer, sammanlagt 304 medaljer, vilket ger Finland en placering som 14:e i nationstabellen. I vinterspelen 1924-2010 är motsvarande siffror 42 guld, 58 silver och 56 brons samt nationsplaceringen sjätte. Finlands mest framstående olympier är Paavo Nurmi (9 guld, 3 silver), Ville Ritola (5 guld, 3 silver) och vinterolympiern Clas Thunberg (5 guld, 1 silver och 1 brons). Efter den för sina arrangemang prisade Helsingforsolympiaden 1952 har landet skördat olympiska lagrar främst genom fyrdubble guldmedaljören Lasse Virén och hans segrar på 5 000 och 10 000 m 1972 och 1976. (Ingmar Björkman)
De första spelen hölls i Aten 1896. Ordföranden för Helsingfors gymnastikklubb (HGK), Mauritz Waenerberg, fick på sensommaren 1895 en inbjudan att sända deltagare till spelen, men HGK ansåg sig inte ha råd att skicka några. Något senare fick också Helsingfors roddklubb en inbjudan.
Finland gjorde debut i olympiska sammanhang 1906, då tioårsjubileumsspelen i Aten arrangerades. Brottaren Verner Weckman från Helsingfors atletklubb (HAK), som studerade till ingenjör i Tyskland, skrev till HAK:s ordförande Axel Liljefors och bad denne anmäla honom för deltagande. Efter diverse svårigheter anskaffades privata medel för resan, och en liten trupp bestående av Weckman och friidrottarna Verner Järvinen, Heikki Åhlman och Uno Häggman avreste till Aten med Liljefors som ledare. Weckman vann guld i sin klass, likaså Järvinen i antik diskuskastning.
Detta år bildades en centralorganisation för idrott, Finlands gymnastik- och idrottsförbund (FGIF). För deltagande i o. krävdes en nationell olympisk kommitté. Finland fick bistånd av Sverige för att kunna delta i London 1908. Vid Olympiska kommitténs möte i Haag i maj 1907 föreslog Sveriges delegater Viktor Balck och Clarence von Rosen att Finland som självständig nation (pays autonomes) skulle få delta och samtidigt få en representant i styrelsen. Svenskarna föreslog Reinhold von Willebrand till medlem i kommittén. Senare på året, 2/12 1907, bildades Finlands olympiska kommitté (Finlands olympiska förening) med von Willebrand som ordförande.
Vägen var därmed öppen för finländskt deltagande. Vid spelen 1908 och 1912 var den finländska truppen dock av politiska skäl tvingad att tåga bakom den ryska, bärande en anspråkslös skylt med texten Finland som enda kännetecken. I Stockholm 1912 inträffade dessutom en uppmärksammad flaggincident.
Finland har genom decennierna uppnått betydande framgångar i både sommar- och vinterspel, främst under perioden 1912-36. Den allt hårdare konkurrensen och tillströmningen av nya deltagarländer har gjort att de finländska framgångarna har blivit färre under de senaste decennierna.
Finländska idrottsmän har i sommarspelen fram till 2008, inkl. mellanspelen i Aten 1906, erövrat 104 guld-, 84 silver- och 116 bronsmedaljer, sammanlagt 304 medaljer, vilket ger Finland en placering som 14:e i nationstabellen. I vinterspelen 1924-2010 är motsvarande siffror 42 guld, 58 silver och 56 brons samt nationsplaceringen sjätte. Finlands mest framstående olympier är Paavo Nurmi (9 guld, 3 silver), Ville Ritola (5 guld, 3 silver) och vinterolympiern Clas Thunberg (5 guld, 1 silver och 1 brons). Efter den för sina arrangemang prisade Helsingforsolympiaden 1952 har landet skördat olympiska lagrar främst genom fyrdubble guldmedaljören Lasse Virén och hans segrar på 5 000 och 10 000 m 1972 och 1976. (Ingmar Björkman)
olympiska spel. De finländska idrottarnas inmarsch vid olympiska spelen i Amsterdam 1928, där Finland tog 8 guld-, 7 silver- och 9 bronsmedaljer. Foto: Ingmar BJörkmans arkiv.
De olympiska spelen i Stockholm 1912. Hannes Kolehmainen som segrade i 5 000 och 10 000 meters loppen. Foto: Shildts bildarkiv.