Onerva, L. (f. 28/4 1882 Hfrs, d. där 1/3 1972), författare; hette egentligen Hilja Onerva Lehtinen. Onerva, som tillhörde kretsen kring Eino Leino (hon var i många år hans älskarinna), om vilken hon skrev en personligt färgad biografi (2 bd, 1932), var en av de mest betydande kvinnliga finska lyrikerna under början av 1900-talet. Tidvis skrev hon även dikter på svenska. Med sin diktning, som präglas av disharmoni, men som samtidigt genomsyras av ett starkt frihetspatos, var hon en typisk representant för brytningstiden vid sekelskiftet. Från mitten av 1910-talet blev hennes åskådning mera religiös, vilket framträdde bl.a. i diktsamlingen Kaukainen kevät (1914), som utkom tio år efter debuten.
Onerva utgav över tjugo diktböcker och ett mindre antal novellsamlingar och romaner med kvinnosakstendens, bl.a. debutromanen Mirdja (1908, nytr. 1982, sv. övers. 1995), som innehåller antydningar om ett självupplevt triangeldrama, och den likaså för tidens sätt att se vågade Inari (1913). Hon var från 1913 gift med kompositören Leevi Madetoja, som tonsatt flera av hennes dikter. Paret led av grava alkoholproblem, och Onerva förvarades mot sin vilja på sinnessjukhus 1941-47, så att Madetojas skaparförmåga inte skulle lida avbräck. Hennes lyrik i urval utkom 1956. Onerva var även bildkonstnär. Långt efter hennes död upptäcktes hundratals akvareller och teckningar, de flesta tillkomna under åren på mentalsjukhus. Många av bilderna är expressiva självporträtt som gestaltar psykiska gränstillstånd. (R. Nieminen, Elämän punainen päivä, 1982; H. Mäkelä, Nalle ja Moppe: Eino Leinon ja L. Onervan elämä, 2003; H. Mäkelä/B. Arell. L.O. Valvottu yö. Runoilijan maalauksia pimeydestä valoon, 2004; Leevi ja Onerva: L. Onervan ja Leevi Madetojan kirjeitä 1910-1946, 2006)
Onerva utgav över tjugo diktböcker och ett mindre antal novellsamlingar och romaner med kvinnosakstendens, bl.a. debutromanen Mirdja (1908, nytr. 1982, sv. övers. 1995), som innehåller antydningar om ett självupplevt triangeldrama, och den likaså för tidens sätt att se vågade Inari (1913). Hon var från 1913 gift med kompositören Leevi Madetoja, som tonsatt flera av hennes dikter. Paret led av grava alkoholproblem, och Onerva förvarades mot sin vilja på sinnessjukhus 1941-47, så att Madetojas skaparförmåga inte skulle lida avbräck. Hennes lyrik i urval utkom 1956. Onerva var även bildkonstnär. Långt efter hennes död upptäcktes hundratals akvareller och teckningar, de flesta tillkomna under åren på mentalsjukhus. Många av bilderna är expressiva självporträtt som gestaltar psykiska gränstillstånd. (R. Nieminen, Elämän punainen päivä, 1982; H. Mäkelä, Nalle ja Moppe: Eino Leinon ja L. Onervan elämä, 2003; H. Mäkelä/B. Arell. L.O. Valvottu yö. Runoilijan maalauksia pimeydestä valoon, 2004; Leevi ja Onerva: L. Onervan ja Leevi Madetojan kirjeitä 1910-1946, 2006)