Orimattila, stad i Päijänne-Tavastland, belägen på sydsidan av Salpausselkä vid Borgå ås övre lopp 25 km s. om Lahtis, Södra Finlands region. Areal 785 km2, invånare 16 369 (2011).
Orimattila upptas till största delen av en lerslätt, som svagt sluttar från Salpausselkä mot s.; över slätten reser sig skogklädda höjder och åsformationer. I sina randområden omges slätten av kullig terräng. Så är fallet särskilt i v., där även talrika sjöar finns. Tekoindustrin har sedan gammalt varit starkt representerad på orten, där man tidigare som hemindustri bedrev tillverkning av spetsar, band, tyger m.m. En yllefabrik grundades 1882 och blev snart det dominerande företaget i Orimattila; den hade 1956 ca 600 anst. men måste nedläggas sedan Villayhtymäkoncernen gått i konkurs 1969. Branschen företräds idag av Finnkarelia Virke Oy (gr. 1945) som sysselsätter ca 350 personer (2004), inkl. fabriken i Tavastehus, samt stoltygstillverkaren Sellgren-tekstiili Oy (gr. 1991, 20 anst. 2004), som fortsätter ett 1927 grundat bolags verksamhet. Bland övriga industriföretag märks Orfer Oy (gr. 1970, 70 anst. 2004), som tillverkar robotbaserade materialbehandlingssystem. Av sevärdheter kan nämnas ett hembygdsmuseum (gr. 1950) och ett konstmuseum (gr. 1978), som är inrymt i stadshuset. Konstmuseet är uppbyggt kring en privat konstsamling, som donerades till kommunen genom testamente 1973. Den bemärkte författaren J.H. Erkko föddes i socknen i mitten av 1800-talet.; en staty av honom restes 1937 (A. Veuro) vid stadshuset.
Orimattila var ursprungligen kapell under Hollola och bildade egen församling 1636; stenkyrka, uppförd 1862-66 (J. Wiik). Socknen tillhörde först Tavastehus län, var 1783-1832 uppdelad på Kymmenegårds län och Nylands och Tavastehus län, 1832-71 på Tavastehus län och Nylands län samt hänfördes 1871 till sistnämnda län. Kommunen, som upprättades 1865, fick ett betydande befolkningstillskott 1944, då ca 3 500 flyktingar från Kirvu på Karelska näset slog sig ned där. Orten blev stad 1992. Artsjö kommun införlivades med Orimattila 2011. (Orimattilan historia, 2 bd, 1976-87; Orimattilan kirja, 5 bd, 1948-89; A. Hardén, Orimattilan pitäjä, 1923; Orimattilan seurakunnan 300- vuotismuisto, 1936)
Orimattila upptas till största delen av en lerslätt, som svagt sluttar från Salpausselkä mot s.; över slätten reser sig skogklädda höjder och åsformationer. I sina randområden omges slätten av kullig terräng. Så är fallet särskilt i v., där även talrika sjöar finns. Tekoindustrin har sedan gammalt varit starkt representerad på orten, där man tidigare som hemindustri bedrev tillverkning av spetsar, band, tyger m.m. En yllefabrik grundades 1882 och blev snart det dominerande företaget i Orimattila; den hade 1956 ca 600 anst. men måste nedläggas sedan Villayhtymäkoncernen gått i konkurs 1969. Branschen företräds idag av Finnkarelia Virke Oy (gr. 1945) som sysselsätter ca 350 personer (2004), inkl. fabriken i Tavastehus, samt stoltygstillverkaren Sellgren-tekstiili Oy (gr. 1991, 20 anst. 2004), som fortsätter ett 1927 grundat bolags verksamhet. Bland övriga industriföretag märks Orfer Oy (gr. 1970, 70 anst. 2004), som tillverkar robotbaserade materialbehandlingssystem. Av sevärdheter kan nämnas ett hembygdsmuseum (gr. 1950) och ett konstmuseum (gr. 1978), som är inrymt i stadshuset. Konstmuseet är uppbyggt kring en privat konstsamling, som donerades till kommunen genom testamente 1973. Den bemärkte författaren J.H. Erkko föddes i socknen i mitten av 1800-talet.; en staty av honom restes 1937 (A. Veuro) vid stadshuset.
Orimattila var ursprungligen kapell under Hollola och bildade egen församling 1636; stenkyrka, uppförd 1862-66 (J. Wiik). Socknen tillhörde först Tavastehus län, var 1783-1832 uppdelad på Kymmenegårds län och Nylands och Tavastehus län, 1832-71 på Tavastehus län och Nylands län samt hänfördes 1871 till sistnämnda län. Kommunen, som upprättades 1865, fick ett betydande befolkningstillskott 1944, då ca 3 500 flyktingar från Kirvu på Karelska näset slog sig ned där. Orten blev stad 1992. Artsjö kommun införlivades med Orimattila 2011. (Orimattilan historia, 2 bd, 1976-87; Orimattilan kirja, 5 bd, 1948-89; A. Hardén, Orimattilan pitäjä, 1923; Orimattilan seurakunnan 300- vuotismuisto, 1936)