Orisberg, egendom i Storkyro nära Orismala station. På O. grundlades 1676 ett stångjärnsbruk, det äldsta bruket i Österbotten, nedlagt 1900. Bruket förde till en början en tynande tillvaro, innehades först av ett bolag och låg övergivet efter stora ofreden. Det ägdes sedan bl.a. av landshövding G.A. Piper (1754-58), ryttmästare J. Jennings, brukspatron R. Finlay (1762 -71) och från 1783 av stockholmsköpmannen B.M. Björkman, vars efterkommande (med namnet Björkenheim) fortfarande är i besittning av godset, det största i Österbotten. På initiativ av bergsrådet L.M. Björkenheim utvecklades på gården ett jordbruk, som utövade ett betydande inflytande på lanthushållningen i landskapets s. delar. Viktiga för utvecklingen var ett flertal lantbruksskolor, som från 1880-t. förlades till O. (Björkenheim, Edvard); de avvecklades 1969. Bruksförsamling 1830-69; kyrka, byggd 1830 enligt ritningar av C.L. Engel. Uppförandet av godsets ståtliga huvudbyggnad av sten i nyklassisk stil påbörjades under 1700-t. enligt ritningar av Pehr Granstedt och avslutades 1804. Byggnaden uppges ha tjänat som förebild för Majniemi slott i Zachris Topelius Fältskärns berättelser. Gården har förutom ett betydande skogsbruk specialiserat sig på uppfödning av biffkor. (N. Liakka, Orisbergin ruukki ja maatila, 1921, kompl. 1931; Herrgårdar i Finland III, 1929; R. Ahlbäck, Gods och herresäten i Finland, 1946; M. Björkenheim, Bergsrådet Lars Magnus Björkenheim, 1961; C.J. Gardberg, Finländska herrgårdar, 1989)