Orko (t. 1931 Nylund), Risto Eliel William (f. 15/9 1899 Raumo, d. 29/9 2001 Hfrs), filmproducent och regissör, make till Liisa Orko. Han var 1933-45 produktionschef vid Suomi-Filmi Oy och 1945-76 vd för bolaget. Därefter verkade Orko som styrelseordförande fram till 1998, samt som hedersordförande och huvudägare fram till sin död vid 102 års ålder.
Orko studerade juridik och arbetade först som journalist, teaterdirektör och bankdirektör. Delvis på uppdrag av banken KOP som ville bevaka sina fordringar inledde han sin filmbana 1933, då Suomi Filmi under depressionsåren var nära att göra konkurs. För att rädda bolaget gjordes filmen De 45 000, en spelfilm baserad på en roman av Maila Talvio med ett starkt upprop mot tuberkulosen. Detta räddade bolaget, som Orko nu utnämndes till chef för.
Orkos egentliga karriär som regissör varade från mitten av 1930-talet till 1940-talets slut och omfattade 13 spelfilmer, spännande över vitt skilda genrer. Nämnas kan äventyrsfilmen VMV 6 (1936) som handlar om hur kustbevakningen jagar spritsmugglare med sina nya fartyg, Jägarens brud (1938) och Aktivisterna (1939) som bägge med ett stort nationellt patos skildrade Finlands väg mot självständighet. Nämnvärd bland komedierna är t.ex. Ryhmy ja Romppainen (1941). Orko kunde förena komedi med ideologiska dramer, odla både spänning och satir. Filmerna är ofta på ett tidstypiskt sätt präglade av russofobi och allmänt främlingsfientliga. Flera av Orkos filmer var därför censurförbjudna i Finland från krigsslutet fram till 1980-talet. Orko följde med stor beundran inspelningarna av olympiafilmen i Berlin 1936, och inför vinterkriget började han producera nyhetsfilmer som ett motdrag mot den tilltagande utländska propagandan. Hans tid som regissör sammanfaller med de år då den finska filmen var som mest framgångsrik. Många av de filmer han regisserade gjordes med stora ekonomiska och tekniska resurser, med landets bästa skådespelare och fotografer.
Orko blev kommerseråd 1948 och därefter koncentrerade han sig på att administrera sitt bolag Suomi-Filmi, dess filmproduktion, biografverksamhet och filmimport. Som åttioåring återvände Orko ännu till regin. Den fjortonde spelfilmen Låna tändstickor (1980) inspelades som ett samarbetsprojekt med Sovjetunionen. (K. Uusitalo, Kuvaus, Kamera, Käy! Lähikuvassa suomifilmit ja Suomi-Filmi Oy, 1993, R. O: Suomi-Filmin 100-vuotias suurmies, 1999) (Joachim Mickwitz)
Orko studerade juridik och arbetade först som journalist, teaterdirektör och bankdirektör. Delvis på uppdrag av banken KOP som ville bevaka sina fordringar inledde han sin filmbana 1933, då Suomi Filmi under depressionsåren var nära att göra konkurs. För att rädda bolaget gjordes filmen De 45 000, en spelfilm baserad på en roman av Maila Talvio med ett starkt upprop mot tuberkulosen. Detta räddade bolaget, som Orko nu utnämndes till chef för.
Orkos egentliga karriär som regissör varade från mitten av 1930-talet till 1940-talets slut och omfattade 13 spelfilmer, spännande över vitt skilda genrer. Nämnas kan äventyrsfilmen VMV 6 (1936) som handlar om hur kustbevakningen jagar spritsmugglare med sina nya fartyg, Jägarens brud (1938) och Aktivisterna (1939) som bägge med ett stort nationellt patos skildrade Finlands väg mot självständighet. Nämnvärd bland komedierna är t.ex. Ryhmy ja Romppainen (1941). Orko kunde förena komedi med ideologiska dramer, odla både spänning och satir. Filmerna är ofta på ett tidstypiskt sätt präglade av russofobi och allmänt främlingsfientliga. Flera av Orkos filmer var därför censurförbjudna i Finland från krigsslutet fram till 1980-talet. Orko följde med stor beundran inspelningarna av olympiafilmen i Berlin 1936, och inför vinterkriget började han producera nyhetsfilmer som ett motdrag mot den tilltagande utländska propagandan. Hans tid som regissör sammanfaller med de år då den finska filmen var som mest framgångsrik. Många av de filmer han regisserade gjordes med stora ekonomiska och tekniska resurser, med landets bästa skådespelare och fotografer.
Orko blev kommerseråd 1948 och därefter koncentrerade han sig på att administrera sitt bolag Suomi-Filmi, dess filmproduktion, biografverksamhet och filmimport. Som åttioåring återvände Orko ännu till regin. Den fjortonde spelfilmen Låna tändstickor (1980) inspelades som ett samarbetsprojekt med Sovjetunionen. (K. Uusitalo, Kuvaus, Kamera, Käy! Lähikuvassa suomifilmit ja Suomi-Filmi Oy, 1993, R. O: Suomi-Filmin 100-vuotias suurmies, 1999) (Joachim Mickwitz)