Otterböte

Otterböte, bronsåldersboplats på Kökar, ligger på en välskyddad terrass, upptäcktes 1918 och undersöktes av Matts Dreijer och C.F. Meinander 1952, varvid nio runda hyddbottnar, med en diameter av 6 x 5 m, och utanför dem några eldstäder, frilades. Fyndmaterialet består i huvudsak av keramik, 23 000 skärvor från tämligen dåligt brända, 15-35 cm höga tunnformade kärl, ornerade med fingerfåror, ben av gråsäl, sjöfågel samt får/get och svin samt några fragment av slipade stenföremål.

O. uppfattades ursprungligen som en säsongboplats som under våren använts av säljägare från fastlandet. Lerkärlen ansågs av en del arkeologer ha varit behållare för uppbevaring och export av sältran och -späck, för vilket de dock lämpar sig mindre väl. Nya lermineralogiska analyser har emellertid visat, att keramiken inte är tillverkad på Kökar eller Åland, utan av leror från Lausitzkulturens krets vid Östersjöns s. kuster i n. Polen och på Bornholm. Kärlens väggar har också avtryck av odlingsväxter. Detta visar att de tillverkats i en jordbruksmiljö.

Man har därför dragit slutsatsen, att O. har bebotts av säljägare söderifrån som kom norrut på säljakt om vårarna, medförande sina hushållskärl som de sedan lämnade kvar när de sökte sig söderut efter fångstsäsongens slut. (C.F. Meinander, Die Bronzezeit Finnlands, 1954; K. Gustavsson, O.: new light on a bronze age site in the Baltic, 1998) (Torsten Edgren)